Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Olof Lagercrantz: Prosaskisser från mossen - Farbror Fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF LAGERCRANTZ
PROSASKISSER
FRÅN MOSSEN
FARBROR FRED
Farbror Fred, min fars kusin, bodde i övre
våningen av den nordliga statarlängan
tillsammans med sin betjänt. Farbror Fred hade fått
barnförlamning vid tio års ålder, och hans
högra ben gjorde tjänst endast tack vare en
otymplig järnställning. Han släpade sig fram,
och för varje år fick han det besvärligare, ty
han älskade god mat och starka drycker och
vägde över hundra kilo. Han hade behov av
en betjänt.
Vad pengar beträffar hade farbror Fred ett
hav att ösa ur, ty hans mor, som var fransyska,
hade något tiotal millioner placerade världen
runt. Men farbror Fred hade lika liten styrsel
på sin karaktär som på sitt sjuka ben, och han
stod sedan länge under förmyndare. Han
utrustades varje morgon med fickpengar, ty
längre än för en dag i sänder förmådde han
ej planera sitt liv. Han tillhörde en gammal
och förnäm grevlig familj, och kungen själv
var hans gudfar, men något mindre grevligt än
farbror Fred fick man leta efter. Hans far, en
lysande diplomat, hade med stigande vämjelse
konstaterat att hans ende son inte bara
vägrade att lära sig något — trots de
förstklassigaste informatorer — utan att han även
avskydde att tvätta sig och byta skjorta.
Nu, i trettioårsåldern, var farbror Freds
enda tanke att ha roligt, och därmed menade
han att dricka med tarvligast möjliga
kumpaner och smeka tarvligaste tänkbara damer.
Han avskydde allt som på minsta vis smakade
kultur eller bildning. Nu satt han på mossen,
och meningen var att han skulle hjälpa till på
kontoret, men hans fumliga, tjocka fingrar fann
inte tangenterna på skrivmaskinen, och hans
bläckpennor sprätte och plumpade. Han
stirrade längtansfullt ut över mossen, öppnade
fönstret och kastade brödsmulor åt hönorna,
hörde spovarna vissla och tänkte på rostbiff
och öl.
Han var en vänlig människa, snäll mot barn,
givmild och glad. Han sade aldrig ett ont ord
om någon. Han intog sina måltider hos oss,
ty det var min far som var hans förmyndare.
Som vi alltid hade mycket enkel mat satt han
mest och petade med gaffeln. Han längtade till
stadshotellen i småstäderna runtomkring, och
så snart han kunde smet han i väg. Han
för-seddes då och då med en bil eller med en
motorcykel med sidvagn. Men vanligtvis
försvann de hastigt eller hittades sönderplockade
på något torg. Hade farbror Fred inte pengar
till sina goda middagar, bekymrade han sig
nämligen aldrig för nota och hemresa. Han
skickade betjänten att sälja någon del av bilen.
Vanligtvis blev det ringarna och reservhjulet,
men ibland fick betjänten tag i någon som
617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
