Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Arnold Ljungdal: Litteratur och klasskamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNOLD LJUNGDAL
LITTERATUR
OCH KLASSKAMP
1
Var och en som sysslat med studiet av den
nyare tidens historia är förtrogen med den
åtstramning av samhälls- och livsformer som
i viss mån inträder med renässansens slut. Ur
kampen mellan adel, borgare och kungamakt
på den europeiska kontinenten framgår i början
av 1600-talet en strängt centraliserad
statsförfattning med en enväldig monark i spetsen —
en författning där den feodala ståndsindelningen
med tillhjälp av en oföränderlig
auktoritetsprincip tycks liksom konserverad och fastlåst för
eviga tider. Det är en ordning som inte minst
politiskt präglas av de gamla samhällsmakternas
övervikt. Adeln — liksom kyrkan — har
visserligen fått sin självständighet kringskuren men
behåller i övrigt sina ekonomiska och rättsliga
privilegier. Det är även ur adelns led som
monarkens närmaste omgivning rekryteras, och
det är den som bildar kärnan i den nya
byråkratiska ämbetsaristokrati som centraliseringen
gjort nödvändig. Och även om man samtidigt
— åtminstone till en början — efter bästa
förmåga försöker tillgodose borgerskapets
rättmätiga intressen genom en merkantilistisk
handelspolitik som stöder den framväxande
manufakturen och industrin, så övergår detta
förhållande snart i sin motsats: stödet förvandlas efter
hand till en olidlig tvångströja, som med tiden
driver det nya produktionssättets bärare ut i en
alltmer medveten revolt mot absolutismen.
I denna kamp mellan absolutism och
bour-geoisi spelar som bekant det ideologiska
motivet en mycket betydande roll. Med de stränga
restriktioner som inom absolutismen gäller för
all politisk verksamhet måste kritiken av det
bestående i hög grad ta formen av en
kulturkamp som riktar sig mot den feodala och
aristokratiska livsinställningen överhuvud. I all
synnerhet blir litteraturen för bourgeoisin ett
vapen av oöverträffad effektivitet. Det är i
litterär form som de oppositionella idéerna
först sprides över Europa, och det är genom
litteraturen som det tredje ståndets ledande
skikt kommer till klarhet om sin uppgift som
företrädare för en ny social målsättning. Inte
utan skäl har det sagts att revolutionen 1789
endast är en omsättning i praktiken av de
principer som ligger till grund för den föregående
epokens radikala upplysningslitteratur.
Oppositionen framspringer emellertid
ingalunda färdig och fullrustad som en Pallas ur
bourgeoisins huvud. Man måste komma ihåg
att den av absolutismen skapade
samhällsordningen just i ideologiskt avseende utmärker sig
för en utomordentlig stabilitet. Inte nog med
att den i sin sociala hierarki kan anknyta till
ett fast system av vanor, traditioner och
tänkesätt som har århundradens hävd bakom sig,
den bygger även för det egentliga
kulturarbetets vidkommande på en konception av
640
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
