Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
mål och tar förlovningen ifrån henne såsom
hon förr tagit lekarna.
Männen i Harriet Boydens liv stå ännu mer
främmande för hennes väsen, om de ens ägna
det något intresse. Hennes förste uppvaktande
kavaljer är en ung student ur arbetarklassen
med fransk-bretonsk moder ■—• redan det föga
trovärdigt. Det keltiska blodet har i hans fall
fått förklara både den heta sensualismen och
de hänsynslösa arrivistfasonerna.
Överklassflickan Harriet blir för honom aldrig annat
än objektet för hans åtrå och hans vilja att
komma sig upp i egenartad blandning. Deras
samvaro ter sig hela tiden som en strid mellan
viljor, där han uppträder under falskt visir.
Senare visar det sig, att hon genomskådat
honom, men för att skaffa pengar och imponera
på henne har denne västficksättling av Julien
Sorel och Raskolnikov gått så långt som till
mord på sin fysiskt motbjudande moster.
Figuren måste sägas verka konstruerad och föga
övertygande; möjligen skulle den hållit bättre
ihop om modern och mostern hämtats ur
vulgärjudisk miljö. Tillskuren efter schablon är
däremot episoden från finska vinterkriget;
Harriet väljer sin förste älskare för nöjet att
ta honom ifrån en väninna, men han, den
invärtes förfrusne invaliden, är inte mannen att
väcka hennes sinnen. Med den hemska
äktenskapshistorien höjer sig boken åter mot slutet.
Den förtorkade och vurmiga lilla
ämbetsmanna-själ som här för ordet är andligt och
lekamligt en dvärg, som överkompenserar sina
underlägsenhetskänslor genom att förnedra sin
hustru, genom att göra henne till en
hundaktig slav under sina manier och sina
perversa nycker. Figuren är en karikatyr men
med den lyckade karikatyrens frätande
sanningshalt, och efter den totala självutplåningen
blir döden Harriets enda återstående
flyktmöjlighet.
Margareta Subers bok har som synes
karaktären av experiment och ansats; ett drag av
konstruktion och överansträngning hör då till
de ofrånkomliga bristerna. Men det kvinnoöde
som här tecknats kan inte undgå att göra
intryck; det har både individuell påtaglighet och
en viss universalitet i all sin bittert ironiska
oåtkomlighet. Den känsla av tomhet, av att
inte ha fått veta det väsentliga, som lektyren
efterlämnar, ingår säkerligen i författarinnans
konstnärliga avsikter. Man får veta mer om
alla de andra figurerna än om Harriet själv,
fastän hon hela tiden är närvarande i
berättelserna. Utan jämförelse för övrigt går det
med henne som med domaren eller slottsherrn
i Kafkas romaner: man träffar henne aldrig.
Det är skickligt gjort och riktigt tänkt på det
rent psykologiska planet, om också inte alldeles
nytt —- i varje fall en bok som syftar djupt
och når långt. Holger Ahlenius
Från Stor-Norrland
Otto Karl-Oskarsson: Kall blåst över
Ox-näset. En roman om timmer. Bonniers
1947. 12: 50.
Otto Karl-Oskarsson har tidigare utgivit en
roman med norrlandsmotiv och en
medeltidsskildring. I sin nya bok har han återvänt till
miljön från debutromanen, skogshuggarnas
värld uppe i Norrbotten, som han så väl
känner. "Kall blåst över Oxnäset" handlar om en
norrländsk familj och dess öden i kampen mot
fattigdomen och tuberkulosen.
Huvudpersonen, Klas Karlin, ser sin far
och sin syster brytas ned och gå under genom
det destruktionsarbete som bakterierna, eller
som Klas kallar dem, "de små stavformade",
uträttar inom deras kroppar. Själv försöker
han sig bl. a. på skogshygget, men han är inte
stark nog, och familjesjukdomen kastar sig
över honom. "Det går en kungsväg mellan
skogen och sanatoriet", säger han vid ett
tillfälle, och det är inte det enda sätt på vilket
han visar sig medveten om skogsarbetarnas
vanskligheter och prövningar. Också
klassmässigt är han på sin vakt. Som de norrländska
proletärförfattarna ser han med klar kritik
på patronerna, virkeshandlarna, och utan att
tillhöra något politiskt parti förstår han
kommunisterna, eller rättare: förstår vad som kan
driva en människa att ställa sig i
kommunisternas led. När han till slut efter upprepade
sanatorievistelser är på väg att bli frisk och
samtidigt blir lierad med dottern till en
gulaschig virkeshandlare, på vars välgärningar
han synes bli tvingad att stödja sin
framtid, blir beroendekänslan och förödmjukelsen
honom för starka, konflikten blir olöslig, och
han tar sitt liv.
Det finns mycket som man måste hålla Otto
665
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
