Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
landet mellan sin fars, Munchs och van Goghs
måleri. Hans framställning är överhuvudtaget
livfull och rik på synpunkter, och eftersom han
är full av entusiasm för sitt ämne och av
beundran för dess föremål, rycker han läsaren
med sig. Om man därtill lägger att bokens
illustrering inte bara är rik utan så
omsorgsfullt väld att den praktiskt taget hela tiden
täcker författarens ord och vad mera är följer
texten så nära som detta gärna är möjligt,
återstår endast att lyckönska den svenska
publiken till en så fin och förståelsefull inledning
till studiet av Munch och hans konst.
Thure Nyman
Storstäder
Gerald Kersh: Natten och staden.
Översättning av Olov Jonason. Norstedts
1947. 12:50.
Ann Petry: Gatan. Översättning av Olof
Hög-stadius. Ljus 1947. 11:—.
Storstaden spelar en viktig roll som motiv
för de romantiska strömningarna i modern
litteratur, ja, den har på flera sätt övertagit
det besjälade landskapets roll i äldre romantik,
både när det gäller idyll och demoni. Den
leende ängen med den sorlande bäcken
uppträder numera ofta som en fridfull plantering
i bakvattnet vid ett storstadsstråk, men än
vanligare är att den vilda skogen eller det dystra
klipplandskapet med sina hemska avgrunder
ersatts av en mullrande jättestad med djupa,
oändliga huscanyons. Den senare
landskapsbilden går igen i otaliga dikter och romaner
från tjugu- och trettiotalen, och den spelar en
viktig roll som bakgrund i de bägge romaner
det här är fråga om.
Båda handlar om städer i staden —
Londons Soho och New Yorks Harlem. Gerald
Kersh uppger i "Who’s Who" som sin hobby
"att vandra omkring i London utan mål", och
det märks på hans nu översatta roman att han
länge och grundligt ägnat sig åt denna
sysselsättning. I "Natten och staden" får han Soho,
de många märkvärdiga nöjeslokalernas trakt,
att leva ett hektiskt liv på papperet,
företrädesvis sådant det ter sig om natten. Genom
förmedling av den framåtsträvande sutenören
Harry Fabian förs vi till ett otal kaféer, natt-
klubbar och spelhallar, vi får se hur det går
till både på de överfyllda trottoarerna efter
teaterdags och i sjaskiga budoarer när
arbetstiden börjar. Men det är i alla fall ett skuggliv
som Kersh ger oss, alla de trovärdiga
geografiska namnen till trots. Hans Soho med
dess magra katter, mystiskt geniala
chefsbrottslingar och allmänna air av tjusande,
skräckinjagande syndfullhet är en ärkeromantisk
konstruktion. Om dess släktförbindelser bakåt
erinras man redan på ett av de första ställen
Harry Fabian för en till, en av dessa från
1800-talets gottköpsromaner bekanta lokaler
där stamgästerna "hänger sig åt alla kända
brott och laster".
"Natten och staden" kom ut i England 1937,
några år senare än Graham Greenes "Brighton
Röck" ("Lagt kort ligger"), och Harry Fabian,
den bleka engelska ungdomsupplagan av
chicagogangstern, erinrar också något om Greenes
hjälte. Men hos Gerald Kersh är det inte fråga
om arvsynden som drivkraft, Fabian har
försett sig på amerikanska kriminalfilmer, som
ingett honom hoppet om en lysande bana på
brottets väg. Han har inte samma
desperationens stålfjäder inom sig som Greenes unge
förbrytare, han drivs snarare av en billig
gummisnodd, som strax går av när det
kommer en påfrestning. Hans utveckling och de
förklaringar den får är av ytligaste slag. Det
är egentligen tarvligt att jämföra små
författare med stora, men vill man vara vänlig mot
den habile underhållningsförfattaren Kersh kan
man säga att han erinrar om Dickens i så
måtto, som hans personer antingen är
helt-igenom onda och får sitt straff eller goda och
på slutet tilldelas sin belöning — alla andra
jämförelser uteslutna.
En intelligent artist, driven av ett brinnande
patos, är däremot Ann Petry, en amerikansk
journalist av negerbörd. Hennes storstad är
också sedd med en medveten ensidighet, men
inte för att det ska kittla behagligt utefter
läsarens ryggrad utan för att han skall väckas ur
sin likgiltighet och se det hemska i att en sådan
stad får finnas. Staden är som nämnt Harlem,
"den vite mannens uppfinning för att hålla
negrerna på plats", en stor stad i staden, med
hundratusentals invånare, en stad med mörka,
dåligt underhållna och överbefolkade hus, med
usla butiker för underhaltiga livsmedel och
5 BLM 1947 viii
673
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
