Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Folke Fridell: Synd full skapelse. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKE FRIDELL
SYNDFULL SKAPELSE
Söndag:
Namnet? Det är så liten idé att tala om vad
jag heter; mitt manliga namn som jag en gång
var så stolt över har förlorat allt intresse. Vi
småfolk har nummer när vi är som viktigast.
Nummer 14 stod skrivet med bläck på ett
linneband kring handleden när jag hämtades
från BB. När jag gjorde värnplikten kallades
jag sextitrean och på min arbetsplats är jag
nummer 403.
Nu är jag sjuk.
Vi diskuterade den saken, fabriksläkaren
och jag i går kväll och vetenskapen hesiterade
inför min trilskhet. Först var jag frisk. Stabil
A-man rakt igenom. Det där sista var beröm;
läkarsmekning åt en egocentriker. Men jag
tycker illa om den sortens strykningar. De har
alla en undermening att lugna och jag vill inte
vara lugn. Jag var så enveten att middagen
höll på att kallna för doktorn och då erkände
han min sjuklighet i desperation:
— Gott. Ni är sjuk. Lite överretad. Det är
nerverna. En dags vila behövs, men inte mer.
Gubben nästan sparkade ut mig. Det hade
inte behövts. Jag trivdes lika illa med doktorn
som han med mig.
Formellt stod jag som segrare. Jag var
sjukling för en dag. Söndagskonvalescent. Däri låg
segerns nederlag. Söndagen var min ändå, då
hade jag rätt att vara sjuk också utan
läkarintyg; en traditionsbunden rätt ända från
skapelsens dagar då den sjunde blev vilodag.
Nu fick jag betala fem kronor för att få den
rätten sanktionerad.
Ändå är jag sjuk och det visste doktorn.
Han visste det också utan kroppslig
undersökning. Men han behövde väl min femma och så
har han plikter mot bolaget. Min sjukdom är
av den icke godkända sorten. En sjukdom som
en fabriksläkare är pliktig att skratta åt. Också
en så betydande person som en läkare har sina
förhållningsorder och får sprattla i fångstnätet
om han ger sig ut i okända farvatten.
Skillnaden är bara att han behandlas mindre
obarmhärtigt än vi andra; har större bur
och bättre mat än vi. Har han ett glatt lynne
kan han nästan låtsa sig vara en riktig
människa.
Därför kunde doktorn ge mig sjukledigt
över vilodagen. Då hade bolaget ändå ingen
användning för min kropp. Tvärtom låg det
i dess intresse att jag vilade mig till nya
krafter. Först när fabrikssirenen pep ut
måndagsmorgonens hesa ångbefallning började
bolaget intressera sig för mitt hälsotillstånd.
Så nog var min seger ett klart nederlag.
Doktorn vet inte mycket om min sjukdom
och det gör inte jag heller. Än så länge är det
rena experimentet från min sida. Någon slags
individuell revolution; praktisk självanalys
som jag motser med en blandning av ångest
och hisnande glädje. Jag har fattat mitt beslut
i vetskap om den fruktansvärda risken. Det
kan mycket väl bli total kollaps; vansinne i så
förtätad form att jag hamnar på sinnessjukhus.
706
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
