Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kay Boyle: Ockupationsarmé. Novell. Översättning av Mårten Edlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCKUPATIONSARMÉ
Han sträckte fram flaskan mot henne. Han
hade bräsat ut med sina kraftiga ben och hade
nu ett på var sida om hennes silkesklädda
knän, redo att sluta sig tätt omkring dem i en
otvetydig omfamning.
— Nej, sa flickan. Jag är trött. Jag skulle
gärna vilja sova lite.
— Hon gillar inte Martell helt enkelt, sa
sergeanten. Gjorde hon det skulle hon inte titta
på det på det där sättet. Hon gillar inte alls
ditt dricka, gosse lilla, så du kan lika gärna ta
bort det.
Han gled tillbaka upp efter bänken tills han
var i hörnet där hans kappa hängde ovanför
honom och han sträckte sig upp och drog ut
en flaska ur fickan.
— En konjak för kungar, sa han med ett
bullrande skratt. Gammal fin Courvoisier, sa
han och smekte flaskan i sina svartnaglade
händer.
— Ni förstår, började flickan med låg röst
så snart hans vilda skallande skratt hade
upphört, klockan är över halv elva.
Den store soldaten på andra bänken satt med
sina tunga sluttande axlar framåtskjutna och
log och han sträckte fortfarande Martellflaskan
mot henne.
— Bäst att ni försöker med lite av det här
innan ni faller i Morphei armar.
— Nej, sa flickan igen och med kappan
omkring sig flyttade hon sig ner längs bänken och
satte sig till rätta vid fönstret.
Precis mittemot henne satt nu den lille
bondpojken och sov med sitt smala trötta ansikte
mot rutan.
— Jag tar den här hörnan, sa hon och fick
det att låta naturligt och riktigt genom tågets
jämna mekaniska rytm. Ni båda har väl så
mycket plats ni behöver där borta?
Men sergeantens arm hade sträckts ut och
plötsligt lagts omkring henne. Han förde den
tätt omkring halsen på henne och baksidan av
hans smutsiga hand tryckte mot hennes strupe
och knogarna pressade hårt mot käkbenet och
hakan.
— Inte förrän jag får det jag vill ha, sa han.
Hon kände smaken av hans andedräkt i det
lilla luftrummet mellan dem när han häftigt
tvingade tillbaka hennes huvud och det mjuka
glansiga håret mot sitt ansikte.
— Jag vill ta bort lite grann av det där
läppsminket från mun på er. Det har jag velat
ända sen ni gick in genom dörrn där, sa han.
— Om jag ändå kunde ila till damens
försvar, sa den store soldaten, men du har högre
grad, sergeanten har högre grad.
För att fortfarande få sitta mittemot henne
hade han nu flyttat sig närmare bondpojken
och hans kakiben sträcktes som i längtan ut
mot henne.
— Du tar vad du har rätt till, sergeant, sa
han och han höj de Martellflaskan och tog en stor
djup klunk. Du börjar. Jag tar det som blir kvar.
Flickans hjärta slog ett ögonblick snabbt av
irritation och ilska över kränkningen medan
baksidan av sergeantens hand tvingade upp
hennes haka. Hon tänkte frenetiskt: Dom kan
inte göra nånting, inte ett enda dugg. Om
några timmar går han på perrongen och letar
efter mig i vartenda fönster ...
— Sluta opp med dumheterna, sa hon med
låg fast röst och vred sig i sergeantens
famntag, sökte befria sig från hans köttiga och
äckliga tyngd och slängde undan hans arm.
Hans vilja och hans sega kroppsstyrka tycktes
plötsligt ha ebbat ut i trötthet eller hopplöshet
eller i erinringen av nån halvt bortglömd sorg
och hans hand med ärmen oknäppt vid
handleden föll smutsig och tom ner på bänken.
— En drink är vad jag behöver, sa han.
Det var då, just som han höjde Courvoisier-
flaskan för att dricka, som kupédörren
plötsligt rycktes upp och en lång, ung, blåögd
korpral kiev in. Han hade fältuniform och
strecken på ärmarna visade att han hade tre
års tjänst i utlandet bakom sig. Håret var svart
3 BLM 1947 ix
721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
