- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
722

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kay Boyle: Ockupationsarmé. Novell. Översättning av Mårten Edlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAY BOYLE

och det föll löst ner över pannan, mjukt och
ostyrigt, som om det var alldeles nytvättat.
Han stängde dörren bakom sig och stod med
det vackra, unga huvudet höjt medan han
fortfarande höll i handtaget och de allvarliga
ögonen såg rakt in i hörnet där flickan satt
med benen uppdragna under sig och kappan
omkring sig i kylan.

— Jag såg er på station när ni kom genom
grinden, sa han. Jag trodde att ni möjligen
hade sovvagn och sen såg jag er alldeles nyss
genom rutan när jag gick förbi i korridorn.

Han tycktes inte se de andra som satt
tillsammans med henne i kupén eller sergeantens
ben som var utsträckta som en barriär mellan
bänkarna.

— Jag har en plats i kupén intill, sa han.
Jag menar en med stoppning — andra klass.
Ni finge det nog bättre där om ni vill ha den,
sa han.

— Och ni då? sa flickan snabbt till honom.

— Jag byter med er, sa han.

Den store soldaten hade suttit och druckit
ur Martellflaskan och han torkade sig nu om
munnen med sidan av handen och höll fram
flaskan till korpralen.

— Unge ädling, ta en klunk av det här,
sa han.

Men korpralen tycktes inte ha hört honom.
Han såg rakt mot flickan när han kiev över
sergeantens utsträckta ben.

— Jag är så led på att titta på fransyskor, sa
han och satte sig ner på bänken bredvid henne,
på sned så att han kunde se henne i ansiktet.
Ni är amerikanska. Ni är underbar, sa han.

— Dra åt skogen, sa sergeanten som satt
hopsjunken bakom honom på bänken, men
korpralen kunde lika gärna ha varit döv och
inte vetat av att sergeanten fanns där.

— Jag har inte varit hemma på arton
månader, sa korpralen med iver i rösten, med de blå
ögonen innanför korta täta svarta ögonfransar
fästade vid hennes ögon, med öronen döva för

allting utom det hon skulle kunna säga. Arton
månader är en lång tid att vara borta från den
plats där man vill vara.

Bakom honom i hörnet sträckte sergeanten
på sig, slog sig på låret och vrålade högt.

— Det är hårt, det är faktiskt hårt av dom
att behandla dej på det viset, sa han och höjde
Courvoisierflaskan och drack igen.

— Jag vill att ni ska ta min plats i den
andra kupén, sa korpralen.

Med sina långa smala fingrar strök han
tillbaka det ostyriga håret ur pannan.

— Ni är vacker. Ni är lik flickorna där
hemma som inte kommer över hit.

Som om detta enda ord "hemma" hade
klingat klart som en stridssignal över det
brusande larmet från tåget väcktes bondpojken vid
fönstret ur sin sömn och lyfte på huvudet.

— Ni är på väg till Bremerhaven? frågade
han med sin släpiga envisa förvirrade röst.

Han kastade en blick över till dem och satt
där ett ögonblick vimmelkantig i lampskenet
och fingrade blint på uniformstyget som om
det inte var kaki utan kanske grovt linne eller
korderoj han hade väntat sig där.

— Ni också på väg hem? sa han.

Men korpralen tycktes inte ha hört honom.

— Jag har ingenting emot fransmännen, sa
korpralen och tittade fortfarande på flickan.
Men kvinnorna är inte som ni. Er hy är
annorlunda och ert hår också och er röst låter
annorlunda.

— Det är bäst att korpralen ser opp, sa den
store soldaten och flinade mot dem från sin
bänk. Hon har franskt blod i sig. Hon har ett
par droppar engelskt också.

—- Nej, sa korpralen och fast han äntligen
hörde ord uttalas tog han inte blicken ifrån
henne. Dom gör inte såna här över. Dom vet
inte hur dom ska bära sig åt, sa han.

— Det finns fullt med såna där fransysker
på tåget i kväll, sa bondpojken vid fönstret.
Krigsbrudar. Franska krigsbrudar, sa han och

722

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0738.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free