Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Åke Runnquist: Pärlan i ostronet. Några drag i Robert Penn Warrens romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄRLAN I OSTRONET
spårade akademikern Slim Sarrett, en teori om
det tragiska hos Shakespeare, som väl stämmer
på flera av Warrens egna huvudpersoner.
Macbeth går under, säger Sarrett, inte därför att
han mördar, utan därför att han inte inser
under vilka förutsättningar det är möjligt för
honom — Macbeth — att begå ett mord. Och
Sarrett fortsätter:
Shakespeare var med andra ord intresserad av
framgången. Med framgång menade han att fullfölja
sin bestämmelse. Men hans tragedier sysslar med
nederlag. Givetvis. En framgångsrik man — helgon,
mördare, politiker, ficktjuv, vetenskapsman, vällusting
eller gatuförsäljare — visar bara upp en slät yta, lik
ett äggskal. I vad som rör hans framgång har han
ingen historia. Han är ren. Men dikten sysslar endast
med misslyckanden, med en förvriden och obalanserad
värld — med det som är orent. Och dikten själv är
oren. Smärtans rena skri är inte dikt. Kärlekens rena
suckar och flämtningar är inte dikt. Dikt är den
orenhet, som en levande varelse avger för att bli ren.
Det är var, som glittrar rikare än alla skatter i
Indialand, det är ett monument av gödsel, det är pärlan
i ostronet.
Om man drar av en del överdrifter, som
tillhör karakteristiken av den begåvade lymmel
som håller detta anförande, finner man i denna
lilla utläggning de två människotyper
karakteriserade, som främst förekommer i Warrens
verk — den i sin framgång säkra människan,
som exakt utnyttjar sina möjligheter, och den
som slutligen misslyckas, därför att hon inte
känner sig själv, inte inser vart hennes företag
kan leda henne.
Till den senare kategorin hör Percy Munn.
En del av honom själv, i detta fall hans
accepterande av traktens tradition, driver honom
ut i ett företag, som han inte är vuxen, vars
konsekvenser han inte satt sig in i. De
nattliga ryttarnas ledare, den äventyrlige läkaren
MacDonald, är däremot en man av den
framgångsrika typen, som vänder en slät yta mot
världen. Han vet exakt vad hans engagemang
innebär, tar konsekvenserna därav och klarar
sig också helskinnad ur den härva, där mr
Munn slutligen snärjs. Ty Percy Munn vet
inte vart det skall leda när han går med
i sammanslutningen, han gör det, smickrad
över att aktade äldre pampar uppmärksammat
honom och vill ha honom med, han är på drift
i livet, aktiv och duglig i det vardagliga arbetet,
men utan att i grunden förstå vad han givit
sig in på. När läget skärps och de maskerade
ryttarnas uppdrag glider in på allt allvarligare
brott, därför att den väg de slagit in på
obönhörligen för dit, då skärps också yttervärldens
krav på Percy Munn, och han blir till slut
tvungen att begå ett mord, att avrätta en
förrädare, en handling som han aldrig tänkt sig
när han gav sig med i leken, men som hans
ställningstagande nu nödgat honom att utföra.
För andra, som inte vet hur det står till i hans
inre, ter sig mordet på förrädaren som ett
bevis för att Munn hör till de framgångsrika,
de säkra.
Mot slutet av boken faller organisationens
ledare undan för bolagens tryck. Marken rycks
undan under Percy, som får stå till svars för
ett mord — ett annat än det han begått —,
som jagas och som slutligen möter en död, som
mycket liknar Robert Jordans i Hemingways
ett år efteråt utgivna "Klockan klämtar för
dig". När Percy Munn ligger sårad och skjuter
sina återstående skott mot förföljarna har
han liksom Jordan kommit på sidan om
dödsfruktan, han uppfattar detaljerna i sin
dödsscen som i varje annan situation, men han
offrar sig inte för att säkerställa återtåget för
någon, han endast beseglar sitt nederlag.
Men doktor MacDonald klarar sig, från hans
släta yta rinner nederlaget bort. Och just den
omständighet, som blir hans räddning blir den
omedelbara orsaken till Percy Munns olycka —
den man som Munn anklagas för att ha skjutit
var huvudvittne mot den häktade raidledaren,
som nu måste släppas av brist på bevis.
Detta tema med den svages och osäkres
olycka som den starkes räddning kommer igen
727
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
