Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Åke Runnquist: Pärlan i ostronet. Några drag i Robert Penn Warrens romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE RUNNQUIST
riktigt samme hårde determinist som tidigare.
Willie får den framgångsrikes släta,
oangrip-liga yta mot världen när han kommer
underfund med relationen mellan den och honom
själv, när han inser att världen kring honom
är till för att tas med vilka medel som helst,
att han inte kan gå fram som förut, med
allvarliga, ärliga avsikter.
Sitt nederlag lider han när han går
utanför sin formel. Willie Stark vill koncentrera
resterna av sitt samvete och sin gamla
idealism i byggandet av ett stort sjukhus, som
skall bli tiptop i alla avseenden och som
skall hållas rent från mutorna och
gunstlingsystemet, som annars karakteriserat hans
styrelse. Till chef lyckas han få Änne Stantons
bror Adam, en skicklig ung läkare, endast
intresserad av sitt yrke, vilket för honom har ett
slags religiös prägel. En serie yttre
omständigheter tvingar emellertid Stark att som vanligt
lämna ut sjukhusentreprenaden med andra
principer än effektiviteten som rättesnöre. I ett
raserianfall häröver, över att han svikit den
sista ansamlingen av idealitet i sin verksamhet
och fläckat vad som skulle blivit monumentet
över hans gärning, förolämpar Stark en
underhuggare och sätter i gång en händelsekedja,
som slutar med att han blir nedskjuten av
d:r Stanton, som av den hämndlystne satrapen
intalats att chefskapet för sjukhuset gått till
honom endast på grund av hans systers
förhållande till Stark. I själva verket är dock
Stark dömd redan när han överger den politik
som fört honom framåt och beslutar sig för
denna rent idealistiska handling. Som han lagt
upp sitt liv måste den gå över i något
egennyttiga och konvulsionerna vid förvandlingen
blir Starks olycka. Stanton skjuts sedan ner
av en livvakt, Änne och Jack Burden drar sig
tillbaka till sin barndoms fridfulla stad vid
Mexikanska golfen. Burden har efter hand
kommit till klarhet om att "den stora spasmen"
kanske dock trots allt inte styr världen. Han
har sett många människor dö på sista tiden,
bland andra sina vänner Willie Stark,
handlingsmänniskan, och Adam Stanton,
idémänniskan, och alla har de dött "plågade av sin
vilja". Hur man skall betrakta världen kommer
aldrig klart fram, men Jack Burden ansluter
sig med reservation till en tanke, som förs
fram av en gammal predikant i hans omgivning:
... det enda sättet för Gud att skapa människan,
verkligen skapa henne, var att göra henne skild från
Gud själv, och vad som är skilt från Honom är
syndigt. Skapandet av Det Onda är därför ett
kännetecken på Guds härlighet och på Hans makt. Detta
måste vara så, så att därigenom skapandet av Det
Goda kunde bli ett kännetecken på människans
härlighet och makt. Med Guds hjälp. Med Hans hjälp
och Hans visdom.
Han stirrade på mig och sa plötsligt: Det är sant.
Jag vet att det är sant. Vet du?
Jag nickade och sade ja. (Jag gjorde det för att
inte jaga upp honom, men längre fram var jag inte
säker på att jag inte på mitt eget vis trodde att det
var som han sagt.)
Det är inte möjligt att i en kort presentation
som denna göra ens minsta rättvisa åt
rikedomen på motiv i Robert Penn Warrens stora
roman, att ens vidröra hans kraftfulla och
originella stil, hans förmåga att få stämningar
eller miljöer att leva eller hans talang när det
gäller att rimligt återge en psykologisk
utveckling, för att blott nämna några drag som
särskilt bort framhävas.
Här har blott några huvudtankar i hans
människouppfattning tämligen schematiskt
uppvisats. Det är i mycket speciella
sydstatsförhållanden som fångat Warrens intresse, men
hans viktigaste tema, människan som slutar
i olycka för att hon inte förstår sin egen
situation, har dock beröringspunkter med åtskilliga
europeiska efterkrigsförfattares
problemställningar och äger väl sin tillämpning på
nutidsmänniskan var hon än finns.
732
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
