Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
dom överskuggades av Kristallpalatsets
groteska, förfallna byggnad — de dystra resterna
av Stora utställningen 1851. När hon var tolv
år fick hon ett läroverksstipendium, men
familjens tillgångar räckte bara till att hålla henne
i skolan tills hon fyllt sexton, och hon måste då
börja förtjäna sitt uppehälle som kontorsflicka
i City. Miss Barkers litterära intressen kom
henne att senare byta denna syssla mot en
plats hos en litterär agent och senare mot en
enklare redaktionspost i ett stort
tidskriftsförlag. De bästa åren av hennes (och hela hennes
generations) ungdom plottrades bort i
krigstjänst, vad henne beträffar först med grävning
för den ovissa segerns sak i Womens’ Land
Army och sedan med tre års arbete i National
Fire Service. Kriget kunde emellertid inte
hindra henne från att skriva under den fritid
hon kunde disponera för ändamålet. Hon hade
ju hållit på med det ända sedan hon var nio
år och under omständigheter som var ungefär
lika ogynnsamma.
Strax efter kriget lämnade hon in en roman
till ett stort londonförlag. Den blev refuserad
och hon förstörde manuskriptet. "Innocents"
skulle ha kunnat gå ett liknande öde till mötes
om det inte varit för en god vän till
författarinnan, som rådde henne att skicka den till The
Hogarth Press. Leonard Woolf läste själv
manuskriptet, och det var han som först talade med
mig om miss Barker. Enligt hans mening var
"Innocents" det bästa skönlitterära debutarbete,
som erbjudits honom under hans tjuguåriga
förläggarbana. Förra året rekommenderade
förlaget henne till ett av de årliga Atlantic
Awards, ett pris på 200 pund. Denna summa
antas i donationsbestämmelserna vara
tillräcklig för att hålla en författare i gång vid
skrivbordet under ett år, och priset får inte utdelas
om han eller hon har några inkomster från
andra håll. Miss Barker, som inte hade råd
att avstå från en hygglig lön till förmån för
denna ringa penning, måste mycket mot sin
A. L. BARKER
vilja tacka nej. Det uppges att hon sade sig
göra det "med en besvikelse, som hon aldrig
skulle glömma". Hon har dock knappast ångrat
sig. Hon har regelbundet arbetat för sitt
uppehälle ända sedan hon slutade skolan, så att
den säkerhet, som ett fast avlönat, ingalunda
obehagligt arbete medför, utgör en nödvändig
basis för hennes litterära verksamhet. Hon har
nog med bistert sunt förnuft för att inse den
fara som ligger i att man tvingas ägna hela sin
tid åt författarskap, utan fast inkomst.
Det är detta sunda förnuft, i förening med
en nästan avväpnande blygsamhet, som kommit
henne att underskatta sina gåvor. "Jag tycker
fortfarande", skrev hon i ett brev efter sin
sverigesemester, "att det kastar ett ganska
överraskande ljus över den engelska
litteraturens inneboende kraft när man kallar mina
noveller årets mest lovande bok! Jag är
benägen att tro att den allmänna litterära
standarden bland de unga författarna måste vara
735
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
