Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ELIN WÄGNER
dödsbädden hette i levande livet Ekendahl och
tillhörde författarinnans mödernesläkt. Hon
har sålunda haft de egna familjetraditionerna
att ösa ur, men huvudparten av hennes stoff
utgör egentligen en exempelsamling till det
centrala kapitlet "Småländsk magi" i "Tusen
år i Småland", det märkliga men otillräckligt
beaktade verk i Elin Wägners produktion som
kom ut redan 1939. Vad Elin Wägner vet
berätta om "kloka gummor", om deras
"klarsyn" och deras förmåga att stämma blod till
och med på avstånd, deras kännedom om
läkeörter, dessas användning och föreskrifterna för
insamlandet, deras naturförtrogenhet och deras
levnadsvisdom, deras magi och deras mytiska
fantasi, förefaller att vara utan gräns, och här
har hon med den riktige diktarens
gestaltningskraft förlänat dem personliga profiler och
levandegjort, hur detta hedniska arv smält
samman med pietismen, med den dagliga,
stundliga ledning och själaspis som alltjämt
inhämtas ur Arndts postilla och ur dess lära
om att människan lever endast tack vare de
skapade tingens tjänst, som går ut på att hon
i sin tur skall tjäna Gud, vara blommornas
och djurens försångare inför Gud. Man skall
vara hemfallen åt den flackaste, mest förvetna
rationalism för att inte fatta vikten och
innebörden av detta förvisso primitiva
fromhets-och föreställningsliv; redan penicillinet och
dess folkliga förhistoria borde för övrigt
utgöra en varning för förhastade glåpord om
skrock och vidskepelse.
Efter ett mindre vägande, mindre fängslande
parti från 1800-talets gründertid, som satte
sina spår också i Småland, föres läsaren fram
till vår egen epok, till decennierna mellan
unionsbrottet och det svarta året 1939. I
centrum står här berättelsen om en
järnvägsolycka, då banvakten Oscar Värdig, ättling till
den Jöns Värdig som varit Johan Stiernborgs
trogne tjänare både i Tobolsk och på Aneholm,
blir ihjälkörd på sin tralla under hemresan
från ett marknadsbesök. Som en av de första
"bråkmakarna" och pionjärerna för
järnvägsarbetarnas organisationssträvanden har Oscar
Värdig varit besvärlig för sina överordnade,
inte minst vid en tidigare olycka då han
anklagat dem för smussel med virke och grus
som skulle använts till att förstärka banvallen.
Vittnena påstå visserligen, att han somnat av
fylla, men ett av dem kallar senare tillbaka på
sin dödsbädd, och för den förtvivlade änkan
står det klart, att han mördats av sina
vedersakare, slagits medvetslös innan han sattes på
trallan, och denna föreställning växer genom
åren till en fix idé, som järnhårt inplantas
hos barnen, till den aldrig övergivna
förhoppningen om upprättelse för detta skamliga
utslag av klassjustis i vår egen tid. Det
trovärdiga i denna psykologi kan granskaren
händelsevis bestyrka från ett snarlikt fall i den
egna bekantskapskretsen, men viktigare är, att
historien har sin direkta motsvarighet i
verkligheten, i en autentisk olycka som ägde rum
1909 i trakten av Liatorp och som aldrig blivit
fullt utredd, fastän liknande anklagelser ha
rests av de efterlevande.
Med risk att bli ettrigt motsagd vågar man
slutligen hävda, att boken också gömmer på
självbiografiska inslag. Den fröken Roda
Pend-rich, som befinner sig i London 1906 och där
gripes av den sociala nöden och det etiska
kravet att bekämpa den och som kallas religiös
därför att hon ansluter sig till kvinnosaken,
har bestämt vissa beröringspunkter med den
begåvade och stridsglada unga författarinnan
till "Från det jordiska museet" och
"Pennskaftet", som en gång hade drömt om att bli
742-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
