Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
är på tal) först efteråt märker det. Man har
också ett så starkt intryck av författarens
redbarhet, saklighet och benägenhet att gå sina
modeller till mötes mer än halva vägen att man
säger sig själv: det lindriga, svävande och
odefinierbara obehag som dessa svenska
miljöer utlöser kan inte vara hans eget obehag,
det måste bero på miljöerna.
Svenska intellektuella som vantrivs brukar
ofta nöja sig med att analysera andra —
misshagliga — intellektuella. Det faller sig lättast
när det stannar inom familjen, en familj av
utlänningar i anden. Med den realism som
betingas av ett verkligt utländskt påbrå går
Brenner rakt på sak och söker få fram vad
han vantrivs i. Han väljer som exempel en så
väsensskild omgivning som möjligt. De flesta
av bokens noveller rör sig i det
mellanborger-liga skiktet, tjänstemän, ingenjörer etc. utan
starkare framträdande individuell belastning,
det skikt som under förkrigstiden och första
krigstiden kanske förhöll sig neutralast,
möjligen därför att här hägrar deklasserings- och
de manschettproletära perspektiven starkast —
om man nu överhuvudtaget kan ta ordet
’starkast’ i mun i Sverige, där sådant bara är
avlägsna realiteter. Med lätt hand skulpterar
Brenner fram den säregna aningslösheten inför
mera näraliggande förlustmöjligheter,
omedvetenheten, fantasibristen som dels säkert är
verklig och dels har sin grund i en
amputerande självbevarelsedrift (vilken brasklapp är
inte hjälpsändningarna för många svenskar!),
på det hela taget den svenska isolationismen.
Det avhandlas visserligen också en hel del
andra problem i boken, men ofta är det så att
säga novellproblem, sådant som skall till för
att hålla ett samtal eller en handling gående.
Men vad som ger boken dess nerv är just
känslan av någonting outtalat, ett tabu som
inte får vidröras eller erkännas. Brenner har
under kriget känt sig som om han vore i
ockuperat land, inte bara potentiellt av tyskarna
utan också av svenskens tröga massa. Han
visar (som i "Hök och duva") hur samma
inställning gör sig gällande även i andra
livssituationer: "I morgon måste vi ju fortsätta
igen som vanligt och då är det bättre att ha
allting osagt." Det sker så försiktigt att man,
som fisken, inte anar kroken förrän man har
den i sig. Det bör upprepas att novellerna,
betraktade som fristående konstverk, inte är
märkliga, men att helheten för den lyhörde
utgör ett beaktansvärt inlägg, och att även om
Brenner begränsat sig till vissa skikt är inte
denna psykologi klasstypisk utan kan med lätt
ruckning fås att visa rätt från högsta
samhällstoppen ner till bredaste socialdemokratin. Eller
(för att sluta med en replik som recensenten
hört otaliga gånger och som inte är tagen ur
munnen på någon av Brenners personer men
gott kunde vara det): "Varför ska man gå på
teatern (varför ska man leva i Europa) för att
se nånting sorgligt, då kan man lika gärna
sitta hemma! Livet är sorgligt nog ändå!"
Gunnnar Ekelöf
Ahlin går vidare
Lars Ahlin: Jungfrun i det gröna. Tiden 1947.
9: 50.
Av sin fascinerande plan att skildra
mänskliga livet i tre moraliteter, de döda, de vanliga
och "änglarna", tycks Lars Ahlin i och med
romanen "Jungfrun i det gröna" ha
förverkligat de två första delarna. Den nya boken
hör inte till hans starkaste, men ändå har
författaren här utan tvivel vidgat sina
domäner. "Min död är min", helvetesskildringen,
hade hårdare tag och högre resning: i
ödslighet och källarmörker med svaga strålar av
himmelskt ljus rörde sig där de misslyckade,
de förkomna. Enligt den mörka och
paradoxala teologi som Ahlin bekänner sig till, är
det just dessa som är närmast nåden och som
vi bör omfatta med stödjande ömhet.
"Jungfrun i det gröna" däremot, som handlar om
vanligt folk, sådana som har att uträtta en
social gärning och föröka sig och uppfylla
jorden, är följdriktigt infogad i en förälskad
skildring av grön och blommande nordisk
sommar. Den utspelas i folkhögskolemiljö, och
vi möter två kärlekspar, ett medelålders,
rektorn vid skolan, Sören, och hans hustru Astrid,
och ett ungdomligt, Maud och Stig, som är
två begåvade elever vid skolan. När romanen
börjar håller Sören på att glida bort mot
Maud, och Astrid söker sig till Stig för att få
förnyelse, men när den slutar förefaller i stället
de två unga färdiga att hitta varandra, och de
äldre försöker börja på nytt från en bättre ut-
.5 BLM 1947 ix
753
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
