Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
gjorts uttrycksfull nog i sin kärva stilisering,
sin behärskade expressionism. Ännu ett
medeltidsdrag är det extremt manliga utgångsläget:
hos mannen finns reflexionen och
himmelssträvandet, längtan efter något högre och
bättre, medan kvinnan är idel oreflekterad,
neddragande instinktmässighet eller
sinnlighet, som mannen riskerar att förslavas under
eller gör uppror emot. Man måste för övrigt
hålla Arnér räkning för hans sällsynta
förmåga att i levande dialog, på samma gång
subtilt och spetsfundigt och mecl ett minimum av
kommentar gestalta invecklade psykologiska
förlopp. Synd bara, att hans allestädes
förnimbara stilvilja även skall omfatta irriterande
vulgärformer som "vatt" för "varit" och "nåt"
för "något"; de äro inte ens fonetiskt
övertygande, och det fonetiska skrivsättet är ju
dessutom inte genomfört i övrigt!
De tre novellerna variera samma kvinnotyp:
den maktlystna hysterikan i hennes erotiska
eller äktenskapliga relationer till en man. De
tre männen äro däremot sinsemellan mycket
olika. I den första berättelsen står kvinnan
i förgrunden, i den andra stå man och kvinna
i jämbredd, i den tredje intar mannen första
rummet. Den första, som i mitt tycke avgjort
är den bästa, den mest avrundade och
helgjutna, handlar om enda barnet Dagny,
bortskämd hemifrån och utmärkt av en
skrämmande, småborgerlig vulgaritet, som Arnér
med diskreta medel låtit henne röja i sitt
språk. Det ligger ångest och desperation bakom
hennes sprutande energi; luften är laddad med
hennes vilja, som verkar förlamande på
mannen, dekoratör till yrket och en passiv,
undvikande natur. Från sitt eget föräldrahem är
Dagny van att betrakta äktenskapet som en
evig maktkamp, och inget kan därför reta
henne värre än att mannen aldrig käbblar emot
utan bara glider undan, drar sig bort från
samlivet och ägnar sig åt sitt arbete eller sina
kulturella intressen. Hennes vilda utbrott av
hysteri lämna honom oberörd, hennes hot om
otrohet eller skilsmässa likaså — befriad andas
han ut — tills hon kommer tillbaka och med
rätt eller orätt uppger sig vara gravid; då först
erkänner han sig besegrad, förslavad för
livstid, medan hon inbillar sig att allt skall bli
bättre, att hon själv skall ändra sig! Om inte
uttrycksmedlen vore så helt olikartade skulle
SIVAR ARNÉR
denna mästarnovell inbjuda till en jämförelse
med Strindberg.
Mindre självklar och en aning
fragmentarisk förefaller mig medeltidsnovellen. Petrus
de Dacia, som Schiick en gång gjorde oss
bekant med, framställes här som plågad av
skolastikens abstraktioner, jagad av
syndaskräck och högmodsdjävul och därtill en
tvivlande Tomas. Men då han träffar bondflickan
Kristina av Stumbelen, som uppges vara besatt
av onda andar, berättar för henne om
korsfästelsen och bevittnar hennes stigmatisering,
tvivlar han åtminstone inte längre. Den askes,
som skulle kvävt den naturliga människan
inom honom och därigenom bringat honom
närmre den åtrådda fullkomligheten,
förvandlas, tror han, till självutplåning på det andliga
planet: han skall ägna sitt liv åt att uttolka och
förhärliga henne, att göra ett helgon av henne,
och han skriver ett vackert brev om kärlekens
och dödens samhörighet; man förkväver sig
själv för att uppgå i den andra. Men även
här insmyger sig högmodet, låt vara i andra
hand, och framför allt den jordiska kärleken.
Kristinas far ser klarare med sitt nyktra
bondförstånd: hon vill bara ha nytta av sina an-
755-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
