Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
För en gångs skull
vill jag använda kommentarutrymmet till en
bokrecension1. Det är inte bara för att spara
utrymme åt recensionsavdelningen utan för att
det här rör sig om en bok som ter sig så
väsentlig att den inte släpper taget om en efter slutad
läsning. — Men först ett litet stycke
självbiografi :
Det hände mig nyligen att jag återsåg en
gammal vän som jag inte sett på tjugu år eller
mer. Jag minns honom från tjugutalet som en
finnervig estet och poet, ett slags gengångare
från Herman Bang-tiden med en gymnasial
dragning till det spännande dekadenta, till
fransk symbolistpoesi och Baudelaire. En
godhjärtad människa, hos vilken pojkaktig
uppsluppenhet ofta bröt igenom estetposen på ett
uppfriskande sätt.
Nu återsåg jag honom alltså. Jag stod vid
sidan av en biljettlucka och väntade på en
tågbiljett som skulle skrivas ut. Han hade stått
i kön bakom mig, och nu var han så nära att
jag hade kunnat lägga min hand på hans axel.
Men jag gjorde ingenting för att han skulle se
mig, och om han såg mig så låtsades han
i varje fall inte om det. Han fick sin biljett
och ilade vidare, uppslukad på nytt av den
obekantskap som rått mellan oss sedan de där
ungdomsåren.
Denne man hade blivit nazist på ett tidigt
stadium sedan våra vägar skilts. Inte en vanlig
liten privatnazist utan en kämpande nazist som
t. o. m. dömts till fängelsestraff för sin
onationella hållning. Det är inget tvivel om att han,
1 Sigurd Hoel: Möte vid milstolpen. Översättning
av Staffan Andræ. Bonniers 1947. 13: 50.
om nazismen segrat för en tid även i Sverige,
hade varit en av ledarna. Och ändå, hade man
på tjugutalet kunnat förutse vad som sedan
hände i världen och hade jag fått i uppdrag
att bland mina vänner peka ut en potentiell
nazist, så hade mitt val kanske sist fallit på
denne. Så litet vet man alltså om människorna,
så litet vet man om de
personlighetsförvandlingar som under omständigheternas tryck kan
äga rum. Vilka omständigheterna i detta
speciella fall varit känner jag inte, vet blott att
denne man tyckte jag faktiskt en gång mycket
om och respekterade som en hederlig och fin
människa. Men nu skydde jag honom.
Jag berättar denna episod ur livet som en
upptakt till en anmälan av Sigurd Hoels nya
roman, vilken samtidigt utkommit på norska
och i utmärkt svensk översättning. Ty den
fråga som författaren där söker besvara är:
Hur blev människor nazister? Inte bara de
därtill predestinerade: sadisterna,
våldsmännen, de brutala underhuggarna, utan de andra,
de som liksom de flesta av oss bar frön på
både gott och ont inom sig och som när
nazismen bredde ut sin jordmån utvecklade
de onda anlagen på de godas bekostnad. Han
anser sig inte kunna ge ett tillfyllestgörande
svar på frågan, ty ju närmare han
kommer problemet inpå livet, desto mera
komplicerat ter det sig. Han tar upp en tråd och är
snart inne i en hel väv av trådar som tvinnas
i varandra till ett mönster som det inte lyckas
honom att tyda och överblicka, därför att hans
eget öde är en av trådarna. Ibland, i något
benådat eller marterat ögonblick, skymtar
mönstret i visionär klarhet för att åter för-
779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
