Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Tage Aurell: Sommarspel. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARSPEL
helst sömnig drängspoling, om vem hon dansat
med, hur ofta med samme en?
Oeh när hon kom? Och när hon gick?
IX
Inte förrän löven gulnar är det på nytt som
det en gång var.
I ett par veckor är det så.
Sen brusar en liten storm över Kyrkåsen,
Algot skall resa ensam tillbaka till Amerika.
De blev för modiga en kväll i september.
En brusande storm. Och Kari virvlas med
i den, hon orkar inte förneka nånting, hon står
och vrider händerna ini butiken och jämrar
sig och säger att detta anade hon ju.
Men varför kunde de inte ha fått komma
i väg först — hon märker inte i sin
villrådighet hur enfaldigt hon resonerar. Varför och
varför frågar hon bara, och så enständigt att
folk till sist blott skrattar åt henne.
X
Sen ångrar hon sig. För Agnes är flinkare
än hon, mycket flinkare.
Resdagen är det inte tal om annat än att de
ger sig i väg bägge två.
Och Agnes pladdrar som vanligt, inte mer
än vanligt, inte syndmedvetet eller så.
Algot är kanske tystare, och han äter ingen-
ting vidare. Och han ser lite trött ut men det
behöver inte vara annat än tanken på den
förestående långa resan. Vad han eljes kan ha för
tankar syns i vart fall inte.
Till långt fram i natt var han med och
plockade ner i kappsäckar och i trunken.
Och väl en halv timme innan bussen
kommer sitter han stilla på verandabänken och
avskedspratar, få se när vi är på dessa
kanterna igen.
Och Kari är ute och skär av de sista
dahliorna, dem hon värjt med tidningsblad
mot frosten nu i tre kvällar. De blir en
tämligen vacker kvast och hon har tänkt hon skall
sticka den i händerna på Agnes för hon känner
att hon vågar inte ge den till Algot som hon
först tänkt. Men hur det är så har Agnes i
avskedets ögonblick sina små händer fulla med
nånting annat, en blanklädersväska och slikt.
Så det blir i alla fall Algot som får den.
Han tar emot den också.
När han sen bistår chauffören lägger han
den på grindstolpen så länge.
Och så far de.
Och buketten ligger kvar, svärmor löper
efter några meter med den. Då sticker han
huvudet ut genom fönstret, och nu är han
hatisk i ansiktet igen — han vinkar avvärjande
mot blomstren hon räddade och han skriker
engelska ord i vinddraget:
— Damn it! Yes! Damn it —
801
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
