Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ett försynt manligt mod tycks mig höra till
denne författares mest karakteristiska
egenskaper. Den värld som Olof Lagercrantz har
att försvara är icke av stor spännvidd eller rik
på fruktbara motsättningar, den är — givetvis
med avsikt — entonig i uttrycken, och om man
kallar den dämpad, så är det väl icke oriktigt.
Men den är hans egen alltigenom, liknar ingen
annans. Det är vanligt att jämföra Lagercrantz
med Silfverstolpe. Båda är ju starkt bundna
vid barndomsvärlden. Men det juvenila draget
som stör så mycket hos Silfverstolpe saknas
hos Lagercrantz. Han kan måla sin pojktids
extaser som äggsamlare, men han är samtidigt
en man som dömer och bedömer. Vilken
sällsam enhetlighet kan inte utmärka poesiens
värld: kärlek och död, sinnessjukdom och dröm
om befrielse, mod och svårmod, den bleka
dimman och den neddragande gyttjan, grymhetens
blodstänk och könets tyngd, vipornas skrin i
den bruna ödsligheten och skimret av
fågelvingarna — allt speglas här genomskinligt
klart mot mörk botten.
Bland de enskilda essäerna lägger man
märke till "Drömmen om befrielse", vars
gripande innehåll gör starkare verkan genom
berättarens lugna ton, och "Dockan i tåten", om
den unga kvinna, systern Agnes Charlotta, över
vilken författaren har skrivit några av sina
vackraste dikter. Medkänsla är den egenskap
som essän uttrycker. En tanke faller mig in:
Kanske är det bara en kvinna som kan förstå
mannens ödslighet och bara en man som kan
förstå kvinnans? Helt mästerlig är essän om
"Äggskåpet". I uppsatserna om "Den klassiska
fågeltruppen" och "Den poetiska sparven"
kåserar författaren på god svensk-akademisk
prosa, tillsatt med modern sensibilitet, om
litterära och mytiska fåglar. "Forna tiders
stående bilder", skriver författaren träffande om
stormaktstidens fågelsymbolik, "kunde väl bli
stereotypa och verka förlamande på den fria
inbillningskraften, men det hände också att
bilderna genom flitig användning blev
underbart självklara och liksom genomskinliga och
att de härigenom utmärkt lämpade sig att bära
de höga idéer, den stränga moral, den
dödsskräck och den längtan efter det himmelska
som främst sysselsatte denna tids poeter."
Men de upplevelser som främst intresserat
denne fågelessäist är nog ändå de mystiska
OLOF LAGERCRANTZ
stunder då en konkret upplevelse förvandlas
till något andligt, besjälas, lyftes in i en annan
sfär. De upplevelserna utgör bokens röda tråd
och inre tema. I avsnittet om sparvhöksvingen
(den sista essän) kommer sublimeringen,
kusligt nog, efter ett utbrott av vild grymhet —
essän i sin helhet är inte bara ett stolt och
försynt credo utan också ett intressant bidrag till
mystikens psykologi.
Ofta, ganska ofta, hör man folk förklara att
essäer är det bästa de vet. Samtidigt gråter
förläggarna över att essäer ruinerar dem
genom sin svårsåldhet. Hur hänger detta ihop,
o kulturfrämjande, logikbegåvade läsare av
BLM? Margit Abenius
Dagermans noveller
Stig Dagerman: Nattens lekar. Norstedts 1947.
9: 50.
Stig Dagermans stora novellsamling inramas
av två noveller med nattliga titlar. I den första,
den som givit namn åt samlingen — och med
all rätt eftersom den är den bästa av
novellerna — berättas om en tioårspojke som ligger
835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
