Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
varigt frihetsstraff; men han går ut ur fängelset
obruten, som en fri man som kan knyta an till
det kortvariga försöket att leva som en
människa bland människor.
I sin hårt disciplinerade saklighet, sin kärvt
expressiva stil och sitt dokumentariska
återgivande av den yttre och inre verkligheten
erinrar Arthur Omre rätt mycket om James
Cain. Man bör emellertid på samma gång fram-
hålla att han har omsatt eventuella impulser på
ett sätt som ligger fjärran från allt epigoneri.
Omre har gått sina egna vägar, han har tagit
en snävt avgränsad inmutning på sin lott; men
ser man närmare efter ska man finna hur rikt
förande den är. Detta gäller även "Okänd
man", även om den otvivelaktigt gör ett något
mattare intryck än sina föregångare.
Staffan Andræ
Kvinnoöden
Joyce Cary: Ofullkomlig kärlek. Översättning
av Gemma Funtek-Snellman. Fahlcrantz
& Gumaelius 1947. 14: 50.
Joyce Cary, som tillhör Englands mest
ansedda moderna författare, har före "The
Moonlight" som denna boks originaltitel lyder,
utgivit tio romaner, av vilka två översatts till
svenska, men gått nästan helt obeaktade förbi.
Han har framför allt gjort sig känd för sin
utomordentliga förmåga till objektivitet och
kyla i skildringen, egenskaper, som väl
kommer fram i denna hans senaste, utmärkta
roman.
"Ofullkomlig kärlek" (en titel, som man
nedskriver endast med tvekan), är en roman
om den viktorianskt uppfostrade kvinnan och
de följder hennes inflytande haft på hennes
kvinnliga anhöriga i våra dagar. Samtidigt är
det en miljöskildring av mindre vanlig skärpa.
Historien börjar helt stillsamt med en
presentation av två gamla systrar, som lever med sin
nièce i en villa på engelska landsbygden. Den
har litet svårt att komma i gång, handlingen
flyter sävligt fram och åtskilligt utrymme
ägnas åt de olika faserna i en rationell
fårskötsel. Allteftersom Cary skildrar den unga
1940-talskvinnan Amandas vacklan mellan två
beundrare lyckas han emellertid genom
återblickar på det förflutna representerat av
tanternas öden, dels riva bort varje spår av den
respektabla högre medelklasspolityr, som
skyddat den skildrade familjens liv för närmare
insyn, dels utförligt motivera vad som sker på
nutidsplanet.
Författaren släpper inte fram minsta
antydan till värdering av sina personer, men
lämnar en ändå inte i tvivel om sin nästan helt
igenom pessimistiska syn på människorna och
deras möjligheter att bereda sig själva och
varandra rimliga lyckomöjligheter. Egoism,
njutningslystnad, kompensationsbetingat bigotteri,
falskhet, girighet, svartsjuka och sjuklig
verklighetsflykt är några av de plantor, som frodats
i den strängt borgerliga uppfostrans grogrund
hos systrarna Venn och deras anhöriga. Varje
utförd handling vrids stillsamt runt av
författaren, så att den ihåliga baksidan kommer
fram och man kan se ormboet av egoistiska
bevekelsegrunder inuti det prydliga skalet.
Världen är helt igenom ond och här finns ingen
religion, som hjälper. Den enda Gud som
nämns är han som ingår som ett element i
uppfostran likaväl som ABC-boken och kulramen.
Den unga Amanda frågar sig i bokens slut om
det möjligen kan inträffa mirakler, men efter
vad som förut skett i boken håller man inte för
sannolikt att det blir något underverk.
Alla huvudpersonerna är kvinnor, kvinnor,
som blivit lurade av män. En av systrarna,
Rose, lockas av sin egoistiske far att skjuta upp
sitt giftermål för att passa honom och när hon
blivit för gammal gifter sig fästmannen med
hennes syster i stället. Den lyckliga hustrun
Bessie rymmer i vild förfäran på
bröllopsnatten från det "vidriga odjur", hon
(bristfälligt) uppfostrats för att viga sitt liv åt. Den
tredje systern, Ella, förförs av en hållningslös
yngling, lever en tid med honom i föga
respektabelt armod, får ett barn, Amanda, och
återförs till hemmets ombonade och
antimakassar-försedda fängelse. För alla får det inträffade
avgörande inflytande på deras liv, men alla
diktar in något nytt i det skedda. Rose ser sig
själv som ett avhållsamt helgon, som av fri
vilja avstått från beundraren. Bessie, som
prålar med sitt i verkligheten helt misslyckade
840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
