Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Oehlenschlägers inverkan på Tegnér är ju
omvittnad av gammalt, men Risberg icke blott
upprepar en mängd iakttagna lån utan påvisar
nya. Också här gör Tegnér naturligtvis det
lånade till sitt. Intressant är Risbergs analys
av poemet "Svanen och fjälltrasten", som
säkerligen riktigt uttyder "svanen" som
Oehlenschläger; tidigare åsikter därom är oantagliga.
Hur Runeberg blev den han blev som lyriker,
då han av ren slump upptäckte den tyska
tolkningen av serbiska folksånger och sedan
började dikta "Idyll och epigram", visar en
uppsats. Risberg utlägger träffande vad det var
som gjorde dessa sånger älskade av Runeberg:
den naiva samhörigheten med naturen, den
ofta skälmska tankegången, den enkla
framställningen och den stillsamma orimmade
tro-keiska versen. Han betonar med eftertryck att
de runebergska dikterna med all formell
tillslutning uppvisar ett djupare känsloliv än
originalen. Man kan dock, menar jag, ej underlåta
att i sitt omdöme ge dessa vad dem tillhör,
vilket sannerligen inte är litet.
Av kanske störst intresse i Risbergs bok är
dock hans undersökning av impulserna till
Wallins gripande och mycket berömda dikt
"Hemsjukan". Först tillbakavisas på giltiga
skäl teorin att Tegnérs "Nattvardsbarnen"
skulle ha påverkat Wallin. Hos Tegnér finns
i detta poem alls icke den leda vid livets tomhet
och monotoni som mycket mer liknar den
bibliska Predikarens absoluta nihilism. Vidare
framflyttar Risberg poemets tillkomstår från
gamla teoriers 1809 och 1817 till 1821, då
Wallin var djupt nedstämd av tråkigheter i
tjänsten och i sitt hemliv. Denna datering äger
åtminstone så mycken sannolikhet som en
dylik datering kan få, där man icke har
faktiska uppgifter om tiden.
Risbergs litteraturhistoriska uppsatser har
sålunda solida förtjänster: fullständig lärdom
inom det frågan gäller och verkligt skarpsinne
i sin minutiösa kritik, ibland mer minutiös än
läsaren kanske tycker om. Men hans kärlek
till dikten har framför allt skänkt den estetiska
känslighet, som flerstädes i "Ansikten och
verk" springer fram i vackert och träffande
formade omdömen. Ty låt oss ej glömma:
Bernhard Risberg var själv skönlitterär
författare och har som sådan blivit alltför
undanskymd. Hans tolkningar av antik dramatik
fick sålunda alltför litet framträda vid sidan
av nyare översättares, och dock är t. ex. hans
"Agamemnon" en ypperlig sådan. Mest
orättvist är dock det nästan fullständiga förbiseendet
av hans egen lyrik. Reklamens fanfarer, som
kan lura i publiken de vansinnigaste ting, tiger
däremot fullständigt om de vackra saker hans
dikthäften innehåller — varför ? På den frågan
finns inget svar. Fredrik Vetterlund
Hollands litteratur
Martha A. Muusses: Hollands
litteraturhistoria. Forum 1947. 8: 50.
Att på litet mer än tvåhundra sidor ge en
både läsbar och sakligt upplysande
framställning av ett helt lands litteratur från äldsta
tider till våra dagar är nog en bland de
svåraste uppgifter en författare kan ställas inför.
Svårigheten ligger inte bara i att undvika
den katalogmässiga uppräkningen av en massa
namn och erkända fakta utan också i att
avväga proportionerna och att ge en i möjligaste
mån oväldig och samtidigt inte alltför
opersonligt färglös bild av gestalter och strömningar.
Doktor Muusses, som på goda grunder fått
uppdraget att svara för den holländska delen
i den nya serie av litteraturhistoriska
översikter från olika länder, som bokförlaget
Forum startat, har löst sin uppgift på ett sätt
som kort och gott kan kallas stimulerande.
Det har givetvis varit hennes avsikt att om
möjligt locka till läsning av hennes lands
litteratur, och hon har lyckats. Gång på gång
medan man läser "Hollands litteraturhistoria"
säger man sig, att den och den författaren
eller åtminstone den och den boken borde man
göra bekantskap med. I det sammanhanget får
man också talrika tillfällen att konstatera, hur
föga av det verkligt värdefulla i Hollands
litteratur som finns översatt till svenska. Går man
igenom författarregistret i slutet av boken kan
man lätt konstatera, att det endast är ett fåtal
av de där upptagna och ingalunda de mest
betydande, som alls finns representerade på
vårt språk. Däremot saknas hos doktor Muusses
åtskilliga av de holländska namn, som nått
en viss popularitet på den svenska
bokmarknaden. Det visar, om inte annat, att slumpen
eller den personliga företagsamheten haft större
svängrum vid urvalet av översättningsobjekt
849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
