Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
som hon fick tillfälle att vittna om sina med
åren allt varmare kommunistiska sympatier.
Med övertygelse anslöt hon sig till den svenska
författarhyIlning som till trettioårsjubileet av
ryska revolutionen framfördes till
sovjetambassaden. Hyllningen må ha varit välment och
allmänt hållen som ett erkännande av vad det
nya Ryssland åstadkommit för att öka läs- och
skrivkunnigheten; i ljuset av vad man under
sista halvåret från officiellt ryskt håll erfarit
om ordets och tankens frihet i sovjetsamhället
tedde den sig till ytterlighet genant, och man
förvånade sig över att så många eljest kloka
författare velat sätta sina namn under en adress
till en regim som uppenbart bekämpar alla de
ideal vilka man trodde att just dessa författare
tjänar.
Bland övriga prosaböcker måste man nämna
Stig Dagermans noveller, som kanske inte skall
komma att framstå som en av hans viktigaste
böcker, men som visade vilken
utomordentligt rikt begåvad diktare han är. Sven Stolpe
fick sin bästa kritik på länge för sin katolska
roman "Lätt, snabb och öm —", och det kan
man unna honom efter alla gräl och
blind-rusningar. Ett av stipendienämnderna
vederbörligen observerat genombrott var Otto
Karl-Oskarssons norrlandsroman "Kall blåst över
Oxnäset". Ekelöf och Olof Lagercrantz
bekräftade att de inte bara är fina poeter utan
också utsökta prosaister. Debutanterna var
fåtaliga, mest’observerade blev Hans Bergrahm,
Karin Stjernholm och Bengt Wall.
Den svenska lyriken hade ett år som väl kan
kallas gott. Johannes Edfelt kom med sin bästa
diktsamling, en frigörelse. Även Bertil
Malmbergs samling betecknade en nyorientering,
åtminstone formellt. Österlings "Årens flykt"
innehöll enstaka oförglömliga dikter. Artur
Lundkvists diktsamling bör också nämnas. Med
Erik Lindegrens "Sviter" stod det klart att här
har framträtt en lyriker av det stora formatet.
Den oförstådde "mannen utan väg" fick rentav
en publik- och kritiksuccé vars komiska klimax
nåddes när Torsten Tegnér, 40-talisternas
stränge magister, i en veckotidningsenquëte
lanserade Lindegren som blivande innehavare
av posten som "svenskt nationalvett". Bland
lyriska debutanter kan man knyta särskilt stora
förhoppningar till Axel Liffner, Ann Margret
Dahlquist-Lj ungberg och Åke Nordin.
Årets litterära best-seller par préférence var
Frans G. Bengtssons essaysamling med det
inbjudande namnet "För nöjes skull". Att en
essaybok säljs i 40 000 ex. borde vara ett högt
betyg åt svenska folkets kulturintresse. Tyvärr
är denna företeelse ett unikum, betingat av
författarens charm och grundmurade popularitet.
Övriga essaysamlingar fick se sig om efter
läsare, medan däremot kåsörerna Kar de
Mumma, Cello, Kid och Käringen mot
strömmen räknade sina i tusental.
Förteckningen över romaner och noveller
i översättning upptar nära dubbelt så många
sidor i bokkatalogen som de svenska
romanerna, och som vanligt var det anglosachsiska
i förkrossande majoritet med tonvikt på
Amerika. Ett mycket stort antal av dessa böcker
blev felslagna spekulationer i folks smak för
enklare förströelse. När det gäller att släppa
fram uppreklamerade utländska best-sellers
krymper kritiken numera sin tolerans till ett
nålsöga. Man kan fråga sig om den inte då
och då rentav är onödigt snål mot
förströelselitteraturen som sådan, den har dock sitt
berättigande och kan från sina utgångspunkter vara
förträfflig. Om dagskritikens uppgift är att
vägleda den breda publiken och öka dess
litteraturintresse, är det olyckligt om läsarna får
den föreställningen att en smakdomare aldrig
utan samvetsnöd kan ha nöje av en okonstlat
berättad men stoffrik och på sitt sätt lärorik
äventyrsroman. Det är nu betydligt lättare för
en detektivroman att slinka genom nålsögat,
och följden har också blivit att denna vara
håller på att överflygla den mera romantiskt
kostymerade förströelselitteraturen. Med denna
lilla reservation (som inte bör fattas som ett
fördömande av deckarna) måste man ge
kritiken allt erkännande för att den utan hänsyn
till noteringarna på best-sellerbörsen (jfr
amerikanska bokbilagor!) verkligen ansträngt sig
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
