Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Werner Aspenström: Två dikter - Snöbrev - Skådespelarens rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄ DIKTER
Ett brev skriver jag till dig
syster på en blå veranda
en hälsning att jag tänker stanna
att jag kanske aldrig återvänder.
Jag har druckit ett vin av snö
jag älskar en kvinna av snö.
Av snö är ryttaren och hästen
som nu bär brevet till din dörr.
Skådespelarens rum
Skådespelarens rum på morgonen
när klockan skriker sommarljusets
vassa skärvor kastas över golvet
kastas in i drömmens grotta.
Den fräna stanken ifrån dagg och gräs
och minnet av en annan
större friskhet.
Ja alla dagars födelse i smärta
när blodet börjar sorla kroppen
sågas upp i sina fyra lemmar
fyra viljor eller vindar.
Den svåra återresan mot dig själv
och de förbrända stränderna
kring floden.
Det finns ett land med mildare lanternor
där drömmens vita rök har färgat gräset
ett annat ljus ses sväva under träden
och träden inte kastar några skuggor.
Allt har försjunkit i sin egen bild
och ingen söker en förlorad ring
i källan.
Att därför sova inte vara till
att inte längre bära dessa masker.
(På förmiddagen tid för dramats glädje
strax efter lunchen plats för sorgen.
Hat eller kärlek resten utav dagen
och munnens gyckel pannans fromhet
benens redlöshet.)
Förvandlingen som sedan ändå sker
när drömmens sötma lämnar blodet.
Hur tanken sakta vänjer sig vid livet
när den som sovit avstår sömnens renhet.
Hur skådespelaren med omsorg sminkar sig
och nästan med intresse skyndar in
på scenen.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
