Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Hagar Olsson: Cora Sandel och friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CORA SANDEL OCH FRIHETEN
hänryckande och ljuv melodi in i den
utestängdas sorg — ett litet porlande ljud som
tycks komma från vattnet men på samma gång
från det inre, från djupet av den betrycktas
bröst, och som omärkligt övergår i små strofer
utan början och utan slut — frihetens melodi
har smugit sig in och löst själen från "ödets"
krampaktiga grepp.
Om det inte vore för att de konstruktiva
konstnärliga elementen så sällan blir beaktade
i romanlitteraturen, medan i stället det mera
ovidkommande yttre stoffet, personagerna och
intrigen, drar uppmärksamheten till sig, skulle
en sådan scen otvivelaktigt ha blivit föremål
för en ingående analys och ett hängivet
studium av samma art som det man ägnar
enskildheterna i ett symfoniskt verk eller en mästares
tavla.
Det där lilla ljudet, den där lilla outtröttliga
melodin är det som Alberte kommer att följa
på sin smala väg genom livet, balanserande
som en sömngångerska mellan avgrunder av
farligheter och ensamhet, och därför blir boken
om henne med allt vad den innehåller av
förödmjukelser och bitter nöd i alla fall historien
om melodin som inte kom bort. Det kan tyckas
att friheten som hon vinner genom sin
egensinniga och outrotliga halsstarrighet inte är
mycket värd, att den i själva verket är raka
motsatsen till allt vad frihet heter — en tung
boja av fattigdom och försakelser, en förfärlig
ensamhet och rådlöshet, en utestängdhet från
livets goda som tidvis är så total att man kan
fråga sig vad det är för ett hemligt manna
hon egentligen lever av — och ändå vet man
hela tiden att mitt i allt detta, på alla dessa
underliga krokvägar genom tillvaron, på dessa
ruskiga hotellrum där hon försöker dölja sin
skam och inte vet vad hon skall göra med sig
själv — blommar friheten i Albertes hjärta.
Den blommar i det fördolda, är något som sker
omärkligt i det inre medan hon kvalfullt
frigör sig från sitt förflutna, från allt som låg
och tryckte och höll tillbaka och kom livet att
stelna inom henne. Sådant gör ont och känns
som ett tvång, som något som måste uthärdas,
och liknar inte alls de föreställningar man
gjorde sig om "friheten". Men Alberte har eri
förmåga att uthärda som gränsar till det
otroliga och gott kunde hedra en fakir, och det är
i kraft av den hon förmår hävda sig själv och
sitt inres lag gentemot världen. Det märkliga
och ganska enastående med boken om henne
är just att den nödvändiga avskalnings- och
frigörelseprocessen lägges fram i hela dess
förfärlighet, i djup efter djup, med en nykter
och iakttagande och på samma gång oändligt
nyanserad realism som inte lämnar någonting
övrigt att önska i fråga om uppriktighet och
sanning, och att detta sker utan att man
fördenskull har någon förnimmelse av inre
skadegörelse, utan tvärtom med den livligaste
medkänsla uppfattar att här går en väg till
friheten, här prövar sig en människa fram till sitt
innersta egna, till full kännedom om sig själv,
full medvetenhet om sin tillvaro.
Det är detta som gjort boken om Alberte till
något av en helig urkund för dem som älskar
det fria människoväsendet. Här kan man
inhämta den lärdomen att friheten aldrig kan
sökas bakom en, i det som man redan besitter
och vill "bevara", utan alltid framom en, i det
kommandes riktning: där vinkar den till den
senfärdiga och lata människan sitt alltid lika
uppfordrande "kom, kom!". De som i denna
orena efterklangstid med dess tröstlösa
åter-upprepning av redan förbrukade slagord och
tankemotiv har så lätt för att uppfatta friheten
såsom ett element i det bestående skulle ha
mycket att lära av Albertes historia — som
i sina grunddrag också är människans historia.
Här får man se hur mycket av tvång och plåga
och försmädliga nödfallsutvägar och
förödmjukelser av skilda slag som väntar människan på
frihetens väg, hur tålmodigt hon får
underkasta sig livets hårda lagar, hur hon får
improvisera från fall till fall och treva sig fram
liksom i blindo, utan något som helst "ideal",
någon fast punkt att hålla sig till, bara följande
sin riktning och sin riktnings hemlighetsfulla
bud: din frihet ligger framom dig!
Det är bara en hand som rör sig så nära
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
