- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
38

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Ivar Lo-Johansson: Monismen och naturkänslan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IVAR LO-JOHANSSON

naturen. Mänskorna är svårmedgörliga, med
naturen kan man göra lite som man vill.
Engång, som ung, har man kunnat dikta in allt
möjligt i den, sådant som sen stannat kvar
i minnet.

Pär Lagerkvist har en vemodig,
evighets-inställd variant, där det han tror sig komma
att sakna av jorden främst är naturföremål.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag ska vandra —
ensam, utan spår.

Särskilt tydligt kommer liknelsen med
naturen vid en kvinna fram hos en skald som
Gunnar Ekelöf, och särskilt då i "Skogsrå"
i hans tidiga diktsamling "Dedikation". Det
blir en imagination av en imagination:

Hennes mun är de ljummaste vindarnas källa och

rösten

ett valv som ekar av fågelstrupar. Hennes
björkögon glittrar,
hennes lindöron susar vid sommarens sjöar.

Hon är ett hem för alla som älskar hemlöst, en lya

för nakna kroppar,
en famn för barn som gått vilse och grova
lemmar som vägarna
brutit. Hon gömmer skuld eller oskuld utan att
fråga.

Frågar du henne det som du helst av allt ville veta

ger hon

dig sanningens svar — din egen fråga tillbaka.

Man kan nog våga påståendet att i en mytisk
företeelse som skogsrået naturidentifikationen
med kvinnan nått en viss fullständighet.

Skogsfrun var en onanidröm. Hon uppträdde
för jägarna såsnart de lagt sig att vila i skogen,
oftast när de sov middag, och det var alltid
dagar när jägarna inte fått skjuta. Om man,
som gjorts, antar att i jakten, i själva
skjutandet ligger något av sadistisk sexuell
tillfredsställelse, blir förhållandet kanske än mera
förklarligt.

Skogsfrun var kvinna bara framtill. Hon var
utan rygg, tom bakom den vackra fasaden.
Skogsråets sköna framsida, hennes hemska,

intiga baksida kan tolkas som en bild av
onani-kvinnan. Hennes kläder var skogens alla
attribut, som lingonris, mossa, löv, blommor. I ett
land med urgammal boskapsskötsel som Sverige
kan nog också Panfiguren med flöjten,
bockfötterna och raggen, omvänt tolkas som en
kvinnlig fantasiprojektion av sexuell art eller
som en fruktbarhetsgud. Tidelagshandlingen
skymtar naturligtvis, som vanligt när det gäller
mytiska gestalter av det här slaget, i bakgrunden.

På 30-talet försökte sig en del svenska
skalder på en utvidgning av den erotiska dikten
som inte direkt hör till det föreliggande ämnet
men som dock bör noteras. Det uppstod
maskindyrkan istället för, eller bredvid, den
gamla naturdyrkan. Maskinen kom en tid att
betraktas som en kvinna. Hon betraktades som
begärlig, villigt bjudande ut sig, med sina
blanka stållemmar badande i olja, med
buffertar till bröst, som citatet av Gustav Sandgren
här nedan visar. Maskinerna våldtogs en tid
om och om igen av pubertetsfantasin, ända
tills man tröttnade.

En stållem cyniskt i en oljad vulva
går ut och in ploglopp och resultatet...

Det var sällan verkstadsarbetare, som skrev
de dikterna.

V

Här har i början sagts att Atterboms veka
poetiska naturskildringar hade drag som kom
dem att starkt likna skildringen av en tänkt,
älskad kvinna. Det är drag som kan återfinnas
hos en mångfald svenska manliga skalder.
Naturskildringen och den smeksamma stilen
hör ihop på ett iögonfallande sätt.
Naturskildring och kvinnoskildring andas en närbesläktad
trånad. Ofta går de inte ens att hålla isär. Hos
de manliga skalderna, där stilen annars är
taggig och hård, blir den, så snart de kommer
in på sitt ungdomsförhållande till naturen,
mjuk och kelig. Man får intrycket av att deras
kärleksobjekt under en viktig tid, i brist på
annat, varit den "jungfruliga" naturen.

I stort sett är det också samma rimord som

.38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free