Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Holger Ahlenius: De stora äventyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
Uppbrottets äventyr och frihetens, fattade
i Gides anda såsom framför allt ett intensivt
självupplevt moraliskt och psykologiskt
problem, återfinner man i en annan av
Kokard-seriens volymer, Pierre Herbarts lilla utsökta
roman "Kungsfiskaren", vars svenska titel
rätteligen borde varit "Halkyoniska dagar".
Herbart har tillhört den gideska kretsen, och
åtskilligt i hans bok förefaller välbekant.
Liksom i första delen av "Les Thibault", där
Gides inflytande var så starkt förnimbart, rör
det sig om uppfostringsanstalter och flykt och
om det oartikulerade, dunkelt tvetydiga
känslospelet mellan ett par ynglingar, av vilka den
ene, Fabien, hastigt mognat tack vare en
tillfällig upplevelse med en kvinna. Men här är
mycket av detta tillbakaskjutet i tid eller rum.
I främre planet skildras ynglingarnas tillvaro
på den övergivna havsön under den soliga och
ödesmättade sommaren 1914, deras samliv
med naturen, deras unga sinnlighet och deras
sammanträffanden med den gamle
halvfnoskige vaktkonstapeln, som lever kvar ensam i
ruinerna efter det kloster där straffanstalten
varit inrymd, men som de unga rebelliska
internerna satte eld på den gången de gjorde
myteri. Nakna hade de jagats likt villebråd
över ön av vaktkonstaplarna som skjutit efter
dem, och fem stycken vila nu på den lilla
kyrkogården.
Berättelsen upprör de båda ynglingarna, fast
på olika sätt. Den svagare av dem lämnar ön
för att anmäla sig som krigsfrivillig — han
försöker straffa bödlarna genom att bli deras
medbrottsling och infångas så i människornas
värld. Fabien, den starkare av dem, eldas av
de okända olyckskamraternas exempel. Ensam
stannar han kvar på ön, sliten mellan livsdrift
och dödsdrift och jagad av skräcken att åter
buras in i samhällets stora uppfostringsanstalt.
Efter hand som kyla och regn tvinga honom
att ta sin tillflykt till klosterruinen, kommer
ofriheten att inkarneras i den gamle
vaktkonstapeln, som ständigt förväxlar förflutet med
närvarande, och under en av de halkyoniska
dagar i december, då enligt myten havet ligger
spegelblankt och tryggt att befara kring Delos,
den slutliga förlossningens sagoö, arrangerar
Fabien det så, att gubben tror sig uppleva ett
nytt myteri. Han skjuter förgäves skott på
skott efter den nakne, flyende ynglingen, som
är ingen annan än Fabien, och som störtar sig
i havet och simmande försvinner för alltid.
Alla spår äro igensopade, den omtöcknade
gubben kommer aldrig mer att kunna skilja
mellan Fabien och en av de forna rebellerna —
den absoluta friheten är nådd och har fått
halvt mystisk karaktär. Med sitt poetiska
dagerspel, sin raffinerat sovrade ordkonst och sitt
emotionella ljusdunkel, skickligt fångade i
Olga Wendbladhs översättning, är den lilla
boken en pärla, även om dess fina skimmer
delvis är lånat.
Vid sidan av Herbarts bok är Jean
Des-ternes’ kärleksroman "Livets glänta" mera
vanlig, men även den visar upp en betagande
finess, en ömhet i själva handlaget som ge nytt
liv åt det alldagliga ämnet. En ung intellektuell
kommer som vikarierande lärare till en av
Paris’ förstäder, drages in i konstnärs- och
skådespelarkretsar och träffar där en ung
flicka. Det blir kärlekens blixtnedslag, den
betvingande känslan av att från begynnelsen
vara utsedda för varandra. Förloppet återges
i jagberättelsens form, i korta, lyriskt hållna
kapitel, som ofta likna dikter eller diktstrofer.
Den unge mannen representerar vad Levertin
så vackert och träffande kallade den franska
ynglingatypens dubbla idealitet, den
intellektuella och den erotiska, men varken honom
eller hans älskade har författaren givit någon
mer individualiserad profil. Därtill ha de
kanske stått honom för nära, och det påkallas ju
inte heller av den urgamla och evigt nya
historien, som så naturligt låter sig berätta
just på franska. Denna kärlek är hemlös, den
utspelas i Paris, och staden Paris, med alla
dess skiftande gatuperspektiv, dess växlande
belysningar över fattigkvarter och
paradlandskap, parker och omgivningar, har vävts in
i berättelsen och lever med i denna på ett sätt
som inte kan undgå att tjusa varje älskare av
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
