Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Holger Ahlenius: De stora äventyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA ÄVENTYREN
ljusstaden vid Seine. Men över denna
lyckodröm, detta tvenne hjärtans äventyr, som här
avbrytes blott av den unge mannens sjukdom,
skocka sig det annalkande andra världskrigets
ovädersmoln — det skänker berättelsen en
särskild accent av bräcklig och hektisk idyll.
Stig Almqvists översättning fyller höga
konstnärliga krav men skämmes av ett par bockar
i fråga om mycket vanliga uttryck.
Från den fattiga intellektuella till den
förmögna societeten förflyttas man vid övergången
till Marcelle Auclaires underhållningsroman
"En dam för mycket", som handlar om
förbindelsen mellan en gift läkare och hans
älskarinna, en diplomatdotter, som efter ett
kortvarigt äktenskap försörjer sig som tecknerska
åt en juveler arf irma. Frånsett några satiriska
snärtar mot den oblyga penningkult som
bedrives inom fransk storborgerlighet och mot
de fördomar, varmed i dessa kretsar en
självförsörjande kvinna bemötes, är det en helt
konventionell, traditionsbunden roman utan
konstnärliga kvaliteter. Men fransk klokhet och
människokunskap förneka sig inte i teckningen
av de svårigheter och förödmjukelser som en
älskande kvinna i denna ömtåliga ställning
har att genomlida. Boken skänker en timmes
kultiverad underhållning eller två, och Karin
Stolpes översättning är förträfflig. Men
varför i all världen har det franska Frédéric
försvenskats till Fredrik, när alla de andra
egen-namnen fått behålla sin franska form?
Till det fysiska och psykiska armodets
värld föres man däremot i Claude Avelines
"Fången". Denne författare, som i sitt
hemland åtnjuter ett känt och aktat namn, har
framträtt med reseskildringar och litterärt
hållna detektivromaner och intog en
framskjuten plats i motståndsrörelsen. Den roman
från 1936, varmed han nu introducerats för
svensk publik, har i Frankrike allmänt ansetts
som hans bästa och är närmast en
psykologiskt genomlyst, intellektuellt gestaltad
underhållningsroman. Den berättar en
bankför-skingrares trista levnad, och det litterärt mest
vägande partiet skildrar huvudpersonens
uppväxt i ett fattigt arbetarhem. Särskilt av
modern, en klassmedveten och styvnackad
proletärkvinna, en parisisk Moa Martinson,
har författaren gjort ett styvt porträtt. Men
sonen har inte samma tåga; han håller sig väl
med de besuttna, sväljer alla förödmjukelser
och låter sig villigt sparkas framåt, men är
också hämmad, förskrämd och hjälplös den
dag frestaren dyker upp, omgiven av lyxens
förförelse och med den kvinnliga lockfågeln
i släptåg. Läsaren har alltför lätt att igenkänna
boven som bov i samma stund han visar sig,
men det måste erkännas, att offrets öde i
fortsättningen berättats med sträng och
obönhörlig logik intill äventyrets snöpliga slut, då han
överraskar sin "fästmö" i en intim situation
med den föregivne fadem. Efter processens
långpina, där den sårade stoltheten betingar
"gåtan" André Gallons hårdnackade tystnad,
och efter utståndet straff framträder
huvudpersonen för läsaren då han nedskriver sin
ömkliga historia, medan han lurar på den man
som störtat honom i olycka för att skjuta först
honom och därefter sig själv. Berättelsen är
rörlig, händelserik och spännande, dessutom
intelligent gjord.
Både Marcelle Auclaires och Claude Avelines
böcker äro alltså underhållningsromaner och
som sådana varken bättre eller sämre än de
otaliga anglosachsiska böcker av denna
kategori som lovordas i tidningarna och utgå i
stora upplagor. Men det har visat sig, att
dagspressens recensenter vanligen anlägga andra,
vida mer litterära måttstockar på franska
böcker av den sorten — i och för sig en
honnör åt fransk litteratur! — vadan domen blir
orättvist sträng och förstör möjligheterna för
dem att göra sig gällande i konkurrensen om
genomsnittsläsarens uppmärksamhet och
bevågenhet.
En smula över underhållningsromanens nivå
höjer sig den unge författaren Emmanuel
Roblès i den arbetarroman från spansk miljö,
som under titeln "Livets fullhet" utsänts i en
svensk översättning, som bara lite för uppen-
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
