- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
48

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Sven Stolpe: Tegnérs brev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVEN STOLPE

TEGNÉRS BREV

"Teologien i sitt förhållande till religionen
är en dödskalle, stjälpt över en lilja", lyder
en berömd formulering i ett av Tegnérs brev
till Brinkman. Det är spirituellt och
överraskande som ordlek och bild; det är också
karakteristiskt för den speciellt tegnérska
kvickheten. Man kan grubbla över dennas art.

Kvickheten hos Tegnér är icke ett ornament,
en lek vid sidan av — den är hans
personlighets genuina uttryck och form. I det storartade
brevet av den 6 mars 1817 till C. P.
Hagberg sprakar ett formligt fyrverkeri — det
är blixt på blixt i en stigande furia fram
till kulmen:

Tidens orm byter ofta om skinn; men
vederstyggligare än nu, just nu, har jag aldrig sett den, så långt
historien räcker tillbaka, väste han också idel psalmer,
och vore också hans rygg fullmålad, som en gravsten,
med bibelspråk ...

Bilderna virvlar fram, utan ansträngning —
vad de först och främst röjer är snabbhet,
agilitet, kraft; därnäst: skärpa, konturklarhet,
pregnans. Men som tredje element kommer
i bildernas häftiga, paradoxala insättande en
ironi, en frihet både gentemot den egna domen
(eller fördomen) och gentemot det som bedöms.
Det är blodigt allvar i dessa vassa uppgörelser,
men det är samtidigt olympisk lek, gudomligt
löje.

Hur fruktansvärd den tegnérska ironin är,
kan illustreras genom ett exempel från 1820:

Atterbom är ju galnare än förr, sjukare, ömkligare
än någonsin. Från bergshöjden Olibano är blott ett
steg till hospitalet. Jag har nu tagit mitt parti, jag
läser ej mer hans sjukhusrapporter om sina hysteriska
krämpor. Den blå fågeln må hädanefter snyfta och
klaga så mycket han vill; jag aktar icke på fåglalåt.
Det är dock ömkansvärt att se, om icke stora, dock

Esaias Tegnér: Brev i urval och med förklaringar

av Fredrik Böök. Bonniers 1947. 14: —.

älskvärda poetiska anlag på detta sätt fördärvade, och
en hoppfull ynglings sinne sålunda utmärglat genom
det mänskliga förnuftets onanism, den tyska
metafysiken. Däremot nekar jag icke, att det fägnar mig,
att numera ingen människa är i stånd att neka, vad
jag alltid yrkat, nämligen Euphrosynes poetiska
oduglighet. Den arma sockerpullan! Hennes beundrare
slickade strax i början allt sockret av henne: nu
återstår för vän och ovän bara kritan.

Detta är i vardagslag, det är Tegnérs lättaste
jargong -— ändå: vilken träffsäkerhet, vilken
sardoniskt säker psykologi, vilket suveränt
herravälde över språket! Det finns visserligen
grader i hans humor, och den känner
åtminstone två låglägen: det ena markeras av
grov-heterna med härstamning från den osympatiska
Härbärge-kretsen, den andra av de erotiska
kvickheterna i breven till Mathilda von
Schwerin. (Platta fall är sällsynta men förekommer:
"Till sina bägge Martinor bad R. i övrigt ofta
och ivrigt hälsa: och jag är övertygad om att
han älskar er bägge likaså ömt som — oxstek
och kalvkotletter.")

Det olympiska löjet förmäles hos Tegnér på
ett ovanligt sätt med en anspråkslöshet, så
fullständig, att den blir till ett psykologiskt
problem. Det finns en poserad ödmjukhet, en stil,
som med insatta "kanske", "möjligen" etc.
försöker markera blygsamhet, men som är idel
lättgenomskådlig högfärd. Tegnér menar
allvar. Han ser verkligen med lugn kritik på sina
egna litterära prestationer, han är oreserverat
generös gentemot Franzén, Wallin, Geijer och
andra samtida. Man förstår icke renheten i
detta sinnelag, om man icke erinrar sig, att
den gaddige ironikern också är generös, böjd
för varm uppskattning, villig att beundra och
hänföras av andra. På svenska breddgrader är
detta en sällsynt dygd. Av avundsjuka finns
hos Tegnér aldrig ett spår. På ett förebildligt

48

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free