Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
PORTRÄTT AV
FÖRFATTARE SOM UNGA
Den unga parnassen. Ett urval av Gustaf
Näsström och Martin Stromberg.
Norstedts 1947. 10:—.
Det litterära 40-talet lider mot sitt slut. De
ansatser till gruppbildning, som funnits bland
dess unga författare, är i det närmaste
upplösta. Diskussionerna om pessimismen och om
den modernistiska lyriken har ebbat ut, även
i kåseriavdelningarna. Tidskriften 40-tal har
(liksom sin antagonist Sesam) utgivit sitt sista
nummer och kan nu bindas in och ställas bland
handböckerna.
Det har skrivits mer litterär journalistik
kring denna period än kring de flesta andra
i vår litteratur. Någon vägledning i bokform
genom dess irrgångar har emellertid ännu inte
sett dagen och lär väl också dröja, tills
perspektiven klarnat och minnet av stormarna
förbleknat. En ansats till en sådan orientering
finner man emellertid i "Den unga parnassen",
en samling porträtt av unga författare, som
tidigare publicerats i Stockholms-Tidningen,
ett av de få dagliga organ som upplåtit sina
spalter för de kämpande 40-talisterna.
Porträtten, som enligt baksidan är
"präglade av porträttörens personliga förtrogenhet
med modellen och kryddade av en kamratlig
öppenhjärtighet", är mycket växlande till
kvaliteten. Där inryms emellertid en del utmärkta
analyser, främst bland de porträtt som har
Erik Lindegren eller Artur Lundkvist till
upphovsman. Man fäster sig särskilt vid
Lindegrens presentationer av Vennberg och
Dagerman, liksom vid hans lilla studie över Olof
Lagercrantz, där han än en gång visar sin
förmåga att göra rättvisa även åt temperament
och åskådningar, som väsentligt skiljer sig
från hans egna. Bland övriga porträttörer
märks Lennart Göthberg, som i denna serie
meddelade åtskilligt ur det förråd av
intressanta synpunkter på och unika upplysningar
om de unga författarna, som han satt inne
med. Herbert Grevenius och Claes Hoogland
odlar den genre av spinnande, ofta
småinfer-naliskt prat, som den förre introducerat. (Man
noterar för övrigt att Hooglands porträtt av
Mårten Edlund, som på sin tid stod i St.-T.,
fått utgå, tydligen emedan det var alltför
kryddat av kamratlig öppenhjärtighet. Töre
Zetterholm har skrivit en ny artikel, där han
vill göra Edlund till moralist.) Utom de
nämnda medverkar också Lars Gustav Hell-
ström, Martin Strömberg, Erik Asklund och
Torsten Ehrenmark.
De invändningar man kan rikta mot boken
gäller främst urvalet. Att en del behandlade
författare inte fått med sina senare böcker kan
troligen förklaras av de tekniska svårigheterna.
Däremot tycker man nog att utgivarna, som
visserligen undvikit att dra upp närmre
riktlinjer, kunde varit något strängare på vissa
håll och gjort kompletteringar på andra. Vad
den första synpunkten beträffar, är inte bara
galleriet av unga författare synnerligen rikt,
man finner också en handfull skribenter ur en
äldre generation, av vilka flertalet debuterade
omkring 1930. Flera av dessa författare, som
förefaller valda mer på måfå, är så kända att
de knappast behöver en kort presentation av
detta slag, utförligare studier finns på andra
håll, och även om andra av dem nog kunde
förtjäna den "puff", som en sådan presentation
kanske innebär, blir boken bra heterogen med
dessa hopp bakåt. Ett rimligare urval hade det
blivit om man t. ex. tagit med de intressantare
författare, som debuterat efter 1940, och
dessutom några av deras viktigaste yngre
vägvisare, Lindegren, Vennberg och eventuellt
Thorsten Jonsson.
Inte heller den rikhaltiga 40-talistavdelningen
är emellertid fullständig. Subjektiva
synpunkter måste väl alltid spela in vid ett urval som
det här gjorda, men hur man kunnat komma
förbi en så betydande författare som
Björn-Erik Höijer är svårt att förstå. Andra namn
som saknas är Folke Fridell, Eva Neander och
Lennart Göthberg själv, och när dramatiker
som Gunnar Ahlström och Lars Levi Laestadius
fått artiklar tycker man kanske att det borde
funnits rum även för Ingmar Bergman. De
antydda skönhetsfläckarna hindrar emellertid
inte att "Den unga parnassen" är en både
innehållsrik och användbar handbok, som säkert
kommer att utnyttjas flitigt. Åke Runnquist
EN STOR SCENKONSTNÄR
Margit Siwertz: Lars Hanson. Norstedts
1947. 17:—.
År 1917 skrev Carl G. Laurin i sin
oefterhärmligt lätta ton av spirituell habitué och
herre på parkett de träffsäkra orden: "En av
de största förtjänsterna hos denne utmärkte
skådespelare är att man ej märker, att han
beundrar sig själv. Han är Kristian VII och
tänker ej: Se hur bra Lars Hanson spelar
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
