Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - E. Bendz: Sjuka genier - Carl Johan Elmquist: Efter en blakket Bogsæson. Brev fra Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL JOHAN ELMQUIST
terade dessa två element varandra inbördes:
hans kvinnoledda uppfostran och det
främmande rasinslaget, och bestämde hans typ.
Emellertid inträdde en påtaglig förändring
mot slutet, som om han under sin tvungna
isolering och i känslan av sin förestående död
kommit till insikt om tomheten i sitt liv och
beslutit sig för att ägna sina återstående krafter
helt åt sitt verk; kanske också, vem vet,
besvikelse över att den kärlek han sökt med alla
medel förvägrats honom. Han drar sig undan
från umgänge, svarar inte på brev och visar
tecken till en hänsynslöshet helt i strid med
hans föregående beteende. Han blir bitter och
cynisk, hånar och utmanar, lägger bort sina
fukter; tempot blir raskare, stilen klarnar, som
om han nu framför allt vill göra sig förstådd.
Överhuvud, menar författaren, läser man dessa
sista romandelar med en känsla av obehag,
liksom under trycket av en "sällsam mar-
dröm". Vår kommentator blir här märkligt
förbehållsam. Lika obarmhärtigt inträngande
som han varit i hela sin föregående
framställning, lika oväntat hejdar han sin hand, liksom
ovillig att med ett sista, brutalt penseldrag göra
porträttet alltför levande, och uppmanar oss
i stället att pietetsfullt lämna vissa privata
hemligheter i fred. Att Proust var homosexuell
hade vi ju reda på. Sannolikt vet författaren
lite mer än han vill ut med och finns det
personer kvar i livet, som han önskar skona.
Ingenting hellre. Proust är kanske ännu för
nära inpå oss. En del material ligger tydligen
och väntar, som får tas i bruk längre fram. Det
viktigaste vet vi, liksom om författarens andra
kliniska objekt — inte minst tack vare hans
egen erfarenhet, hans kärleksfulla inlevelse
och djupa litterära belästhet; förtjänster, som
här tyvärr endast kunnat i begränsad mån
dokumenteras.
CARL JOHAN ELMQUIST
EFTER EN BLAKKET BOGSÆSON
Brev fra Danmark
Julen kom og satte et naadigt Punktum for
en Bogsæson, som i det store og hele formede
sig ganske anderledes, end man paa Forhaand
havde kunnet vente. De Vanskeligheder,
For-lagene har haft at slaas med, er efterhaanden
saa kendte, at enhver Avislæser kan dem paa
Fingrene: Foraarets Typografstrejke,
Papir-knapheden, Mangel paa Arbejdskraft hos
Bog-binderne, etc. Man ventede derför en
kvantitativt mager Bogsæson og haabede samtidig, at
Kvaliteten vilde blive saa meget desto bedre,
eftersom Forlæggerne maatte være yderst
kræsne med Anvendelsen af de sparsomme
Papirrationer.
Det kom til at gaa omtrent lige omvendt.
Vi oplevede en Syndflod af Bøger, næsten lige
saa voldsom som i de nærmest foregaaende
Aar, og sändt at sige var der adskilligt iblandt,
som man med Fordel kunde have undværet.
Der var navnlig en stor Mængde översatte
Romaner, som prangede med alt for kulørte
Omslag og med bombastiske Reklametekster,
hvori det erklæredes, at netop denne Bog i saa
og saa månge Maaneder havde holdt sig øverst
paa best-seller-Listerne i U. S. A., som om dens
Lødighed og Uundværlighed dermed var for
evigt stadfæstet. Men der var ogsaa danske
Debutromaner, som befandt sig indenfor det
problematiske Grænseomraade, hvor det
stundom vilde være klogere af Forlæggerne venligt
at henstille til Forfatterne at komme igen en
anden Gang, naar de havde faaet lidt større
Modenhed og lidt mere Skrivefærdighed.
Længe saa det ud til, at Efteraarssæsonen
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
