Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Oscar Reutersvärd: Om Cézanne - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN BOKHYLLAN
emellertid i själva verket först 1872 i Auvers,
där Pissarro påtrugade honom sitt spontana
direktmåleri, baserat på valörbestämda
färgaccenter. Så uppstod det impressionistiska
intermezzot i Cézannes karriär. Gentemot detta
menar Schildt att Pissarro och hans
proven-calske kollega under motsvarande år i stället
sysselsatte sig med något slags mystiska
fysika-liskt-optiska övningar; de skulle nu, enligt
författaren, ägna sitt konstnärskap åt att
kombinera fläckar av komplementfärger på duken
så att de neutraliserade varandra och gav upp-
hov till immateriella gråeffekter. "Nu är det en
fysiologisk lag", omtalar Schildt, "att
komplementfärgerna vid optisk blandning ger en
neutral grå ton." Det är möjligt, men i de två
målarnas tavlor finns inte exempel på
sådana sammansmältningsfenomen. Schildt, som
arbetat så mycket på laboratorier, borde för
övrigt veta att färgstoffer, representerande
komplementfärger, under vanliga betingelser
inte utplånar varandra. Det grå som talar ur
"Den hängdes hus i Auvers" av Cézanne är
högst vanligt grått (vitt blandat med svart)!
FRÅN BOKHYLLAN
J. K. Huysmans: à Rebours. 1884.
Des Esseintes, hjälten i J. K. Huysmans’ bok
"Ä Rebours", är en av världslitteraturens
bisarraste gestalter. I svensk litteratur torde han
helt sakna motsvarighet, i fransk är han en
ättling till Baudelaire och en förfader till
Proust, men ändå är han som personlighet helt
fristående, liksom fallet är med länkarna i en
levande generationskedja.
Huysmans har här skapat en prototyp för
den dekadenta människan. Genom en tidig
förtrogenhet med alla vanliga och normala former
av sensationer, genom ett till ytterlighet gående
intensifierande av dessa sensationer, blir des
Esseintes snart så avtrubbad, att han inte
längre kan mobilisera en positiv reaktion inför
det "naturliga" i någon form. Oförmögen att
längre stå ut med umgänget med andra
människor beslutar han sig för att fly in i den
fullständiga ensamheten. Huysmans låter oss
i detalj följa hans heminredningsbestyr i det
nya huset utanför Paris.
För att skapa sig en dräglig tillvaro måste
des Esseintes försäkra sig om att intet av hans
hyperkänsliga sinnen skall bli rubbat ur sin
jämvikt. Det gäller alltså att vaka över alla
detaljer, bl. a. att välja färger till inredningen
av de olika rummen. Detta är ingen lätt sak,
då han blott kommer att se dem om natten
— om dagen sover han nämligen -—- och då
endast vid sken av vaxljus, ty han avskyr all
modernare, artificiell belysning. Vidare måste
han ordna sina nödvändiga förbindelser med
det gamla par, som utgör hans tjänarstab;
detta sker huvudsakligen genom att inskränka
sina sammanträffanden med de båda gamla till
ett minimum. Inför problemet hur han skall
kunna uthärda synen av gumman, som i
skymningen, då han äter sin frukost, emellanåt
måste passera framför hans fönster av
butelj-glas för att hämta ved, grubblar han länge.
Men slutligen finner han lösningen: han ritar
själv modellen till den dräkt av klostersnitt hon
bör bära, för att inte hennes silhuett skall
utsätta hans estetiska sinne för en chock.
Om des Esseintes’ säregna hemkultur skulle
kunna skrivas i oändlighet, ty Huysmans ger
oss en uppsjö på detaljer, alla lika otroliga,
som t. ex. den gräshoppa, som han förvarade
i sitt sovrum i en bur av silvertråd för att hon
skulle med sitt spel återkalla vissa stämningar
ur det förflutna, och den jättesköldpadda, som
han lät förgylla och besätta med ädla stenar
för att erhålla en raffinerad effekt mot sina
äkta mattor.
Ytterligare får man bevittna, hur han
experimenterar med parfymer, tills han faller i
vanmakt, samt hur han dricker likörer droppvis
för att medelst en raffinerad sinnesanalogi
frammana orkestermusik för sitt inre öra.
Det finns i boken en episod, som kanske mer
än något annat är belysande för des Esseintes’
karaktär, och det är den följande.
Ur stånd att längre uthärda sin nervösa
upphetsning beslutar sig des Esseintes för att
göra en resa till England, i vars allmänt fleg-
4 BLM 1948 II
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
