Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
lingar, där den som inte råkat veta det förut
får höra vem som var modellen till Elsa Örn,
och där man erhåller den lustiga uppgiften,
att det var Steffen som lyckades intressera
Georg Brandes för Frödings poesi. Ett annat
sådant parti är det som handlar om
"översiktens" femte del. Denna sista del av
antologin kom ut 1921, omfattade den svenska
litteraturen 1900—20 och kom mycket buller
åstad. Här lancerades nämligen för första
gången den alltjämt omstridda termen
"proletärlitteratur" och presenterades unga
författare inom både denna och andra grupper,
som Steffen var den förste att med
framtidsprofetisk blick fästa uppmärksamheten vid.
Det renderade honom bestående vänskap med
Martin Koch och Hedenvind-Eriksson, mycken
indignation från ett par yngre författare ur
arbetarklassen och åtskilligt med högdragen
kritik från herrar Besserwisser. Han har i
memoarerna effektfullt nog och med berättigad
skadeglädje kunnat ställa de oerhört skiftande
omdömena emot varandra; för egen del måste
granskaren omvittna den betydelse boken fick
för litteraturbitna tjugotalsgymnasisters första
orientering i den samtidslitteratur, som
undervisningen aldrig hann fram till. I ett av de
skoltal som avsluta volymen röjer Steffen sin
beundran för John Ruskin, och det förefaller
uppenbart, att han, liksom för övrigt även
Ellen Key, tagit starka intryck av den estetiska
och folkliga humanism, som denne satte upp
som ett ideal och en motvikt mot
industrialismens framträngande övervälde. Men då Steffen
säger sig ha varit tämligen ensam i Sverige om
att ha förutsett att Hitler skulle ställa till krig,
nödgas man sätta ett stort frågetecken i kanten
och uttrycka en stilla undran, vad han
egentligen umgåtts i för kretsar.
Holger Ahlenius
BOKSAMLANDETS RISKER
Charles Nodier: Bibliomanen. Översättning
av Carl Sam Åsberg. Norstedts
1947. 12:50.
Georges Duhamel: Om bokälskare.
Översättning av Signe Bodorff. Wahlström
& Widstrand 1947. 6: 75.
Två små klassiker i genren "böcker om
böcker" har nyligen översatts till svenska. Den
ena är Charles Nodiers "Le bibliomane" från
1832, den andra Georges Duhamels "Lettre
sur les Bibliophiles", som utkom 1925. Båda
arbetena skildrar de olyckor, vari en långt
driven boksamlariver kan störta den därav
drabbade. Nodiers hjälte, den stackars
Theodore, dör (följd till graven av förgråtna
bokbindare), sedan den bibliomani, som länge
undergrävt hans krafter, bringas till en akut
kris vid åsynen av en elzevier, som är några
streck större än hans eget exemplar av samma
bok. Duhamels herr Courtin drivs ut i sådana
samlargalenskapens kusliga utmärker, att han
måste betraktas som sinnessjuk.
Bägge satirerna får väl anses rikta sig mot
ett för långt drivet samlande, som alltför litet
fäster sig vid objektets värde som
kulturföremål, som produkt av andlig verksamhet och av
konsthantverk. Om denna samlarsjuka,
biblio-manin, som en vulgäruppfattning gärna
förväxlar med den hedervärda bibliofilin, har
emellertid en specialist som J. Viktor
Johansson redan sagt vad som för närvarande
behöver sägas, varför det inte finns mycket
anledning att här uppehålla sig vid den saken. Om
dessa två böcker, som i andra utgåvor redan
torde vara väl kända av många boksamlare,
må endast sägas att Nodiers genom sin
vänligt spefulla ton, mildrad av den trevliga
tidsfärgen, förefaller mig betydligt överlägsen
Duhamels dystert kliniska redogörelse med
dess rätt osmakliga poäng.
Även ur andra synpunkter är emellertid
"Bibliomanen" den mest tilltalande av de två
volymerna. Båda dessa upplagor har
förmodligen danska initiativ att tacka för sin
utgivning på svenska. Bägge har tidigare utgivits
i Danmark och bägge är även nu
kommenterade och illustrerade av danskar. Grete
Jacobsen har förtjänstfullt uppletat andra smärre
bibliofila skrifter, av vilka flera tidigare
utgivits av W. & W. Hennes kommentarer till
"Om bokälskare" är upplysande men en smula
torra och opersonliga. En livlig originalitet
präglar däremot Ejnar Munksgaards inledning
och noter till "Bibliomanen". Han har öst ur
ett gediget vetande och lagt fram lärdomen
i osökt och aptitlig form.
Duhamels skrift presenteras i en utstyrsel,
som så nära ansluter sig till den danska, att
Grete Jacobsen på omslaget fortfarande står
som översättarinna, trots att hon endast
överflyttat boken till danskan. Illustrationerna av
Karen Jacobsen är tämligen blacka och
tråkiga. Dessutom saknar boken kolofon. Till
"Bibliomanen" har den flitige Ebbe Sadolin
gjort små habila men läckra illustrationer. Den
svenska upplagan är emellertid i detta fall
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
