Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Ivar Lo-Johansson: Monism och esteticism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONISM OCH ESTETICISM
och spionerar på badande flickor på en blank
vardag.
Det senare skälet är. ju finare estet han är,
desto mindre troligt.
V
Onan lät sin säd utan nytta falla till marken.
Häri finns den klaraste bilden av det enbart
estetiska skapandet. Det estetiska
konstskapande! är onaniskt. Det fyller en funktion: för den
skapande själv. Detta är den viktigaste
synpunkten.
För att utreda tesen är det nödvändigt att
skriva några ord om det estetiska konstverkets
födelse.
Konstverket bör, enligt esteten, "göra idealet
tillgängligt". Yi har här förut med deltagande
bevittnat den estetiska konstnärens sorg över
att idealet inte finns tillgängligt i verkligheten.
Det finns tillgängligt bara i fantasin. Esteten
lider alltså av modellbrist. Han är i samma
situation som målaren i provinsen, där
bondflickorna inte är hågade att visa honom sin
skönhet. Modellerna måste därför tas av honom
själv, inom honom själv. Varje estetiskt verk
måste bli en imago, ett "motiv". Ett
självporträtt eller en madonneföreträdande blomma.
Under det att realisten avbildar en
verklighet som han ser för sitt jordiska öga, försöker
däremot esteten på blad eller duk projiciera en
idealbild som han har inne i sig. Den
esteti-serande konstnärens primärmaterial är aldrig
livet utan drömmen, imaginationen. Hos den
enbart estetiskt syftande konstnären är
"visionen" allt. Det är den också oftast hos den
nevrotiskt överspända, hos pubertetsungdomen
i avsaknad av besvarad objektkärlek.
Vissa esteter går så långt att de tror att
konstverket alltid finns hos konstnären, även
om det ännu inte är skrivet eller målat: i
drömmen. Om man kunde öppna en sådan konstnärs
hjärna och noga framkalla och avläsa hans
hjärnlober, skulle man alltså där finna ett
färdigt estetiskt bibliotek eller en
utställnings-färdig tavelsamling.
Det är troligen också rätt såtillvida, som att
alla, eller nästan alla, en konstnärs skapelser
engång anteciperats under konstnärens
pubertet och att hans vuxnare år endast använts till
utförandet av de planer och drömmar han
hade i puberteten. Estetikern arbetar med
pubertetsprojektioner, pubertetsideal,
pubertetsbehov.
Ingen bör ju känna sig stött över att
parallellen här dras mellan den konstnärliga
uttrycksdriften och sexualdriften. Liksom
sexualdriftens lustbetoning tjänar nyttan —
fortplantningen, barnet — och utan lustbetoningen
troligen sexualdriften skulle trivialiseras, borde
den konstnärliga uttrycksdriften, lustbetonad
som den också är, också tjäna nyttan. Konst
kommer av kunna. Målet blir här
lustbetoningen pius ändamålet. Det senare momentet
har esteten skurit bort.
Men vi övergår till konstverkets
tillblivelseprocess. Konstverkets födelse, enligt esteten, är
en akt som konstnären själv i allmänhet inte
vet så mycket om. Ändå är han troligen den,
som vet mest i det avseendet. Estetikerna, som
bara hela sitt liv gjort estetisk vetenskap av
processen, vet säkerligen ännu mindre. Vissa
saker vet man.
Konstnären själv, skaparen av det estetiska
verket, brukar emellertid säga att han "inte
riktigt vet hur det gått till". Det brukar tas
som något storslaget, då brukar man se himlen
öppen och se guden som rör vid hans panna.
Reaktionerna känner han självfallet något
bättre till. Tillfredsställelsen i
konstuttryckan-det blandas ofta efteråt med en viss tomhet,
nästan med skam. Han känner tomhet inom
sig efter det som han har burit inom sig så
länge. Han känner sig själv som offer eller
som föremål för något okontrollerbart, som
om han "blivit tagen". (Åskådaren av det
estetiska verket blir bara "betagen".)
Skönhetsskapandet innehåller onekligen för
skaparen kontemplativa lustvärden. Det är inte
på grund av verket självt, men genom försöket
att förverkliga inbillningen. Det är därför som
esteten har så lätt att göra sig oberoende av
verkligheten. Han arbetar också i allmänhet
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
