Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Ebbe Linde: Lo-Johansson och Onan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LO-JOHANSSON OCH O N AN
gång. Botemedlet vore att i tid jämna vägen
till det andra könet: "vi måste släppa till
flickorna". — Stora delar av litteraturen, ej
minst den svenska, är pubertetsmässiga uttryck
för denna geniets abnorma konflikt (BLM X,
1947). Inte bara äro dess kvinnogestalter mer
libidinösa fantasier än verklighetsstudier, även
den "nordiska naturkänslan" är ett förklätt
surrogat för den saknade fantasikvinnan (BLM
I, 1948).
Naturligtvis kan förloppet ibland vara
sådant, och det är inget som motsäger
möjligheten att det kan vara Ivar Lo-Johanssons eget
fall. Men generaliseringen är grov och
oberättigad; det som är nytt i teorin är icke sant,
och det som är sant i den är icke nytt. Det är
åtminstone min bestämda uppfattning.
3
Det är för det första icke objektivt sant att
geniala barn konstitutionellt äro vare sig mer
egoistiska eller mer narcisstiska än
genom-snittsbegåvade eller underbegåvade barn. De
förutsättningslösa undersökningar som gjorts
visa raka motsatsen. Barn äro alltid mycket
mer ohämmat egoistiska än vuxna, men det
begåvade barnet visar i genomsnitt avsevärt
mindre egennytta och självupptagenhet, och
avsevärt större hjälpsamhet, behov av sociala
kontakter och förmåga att knyta och
upprätthålla dem än det mindre begåvade barnet —
förutsatt att det befinner sig i en omgivning
av något så när samma intelligensnivå. Visst
är spridningen stor, och alla karaktärstyper
förekomma bland de geniala som bland de
medelskurna, men att medeltypsdifferensen går
i denna riktning kan efter Bühlers, Hetzers,
Isaacs, Hollingworths, Termans och Burks m. fi.
undersökningar icke betvivlas, ej ens för detta
fosterlandets del. En annan sak är att ett
högt-begåvat barn lätt blir isolerat i en omgivning
av idel genomsnittliga barn, särskilt om det
skulle vara handikappat genom att det är
kroppsligt ofärdigt, utsocknes, fattigare eller
från förmögnare hem än de andra el. dyl. Det
är väl inte så svårt att förstå. Intressegemen-
skapen, all vänskaps enda solida grund, saknas.
När kamraterna börjar intressera sig för att
samla reklammärken och spela kula, så är det
överbegåvade barnet kanske redan moget för
hieraciumarter och schack. Det tycker rentut
sagt att reklammärken är intresselösa och kula
tråkigt, och kan inte undgå att visa det, även
om det söker hyckla — de andra svarar med
samma mynt utan att hyckla, och de är fler.
Sen gör de brokiga fjädrarna resten. I sin
omsorg om geniets vård glömmer Ivar
Lo-Johansson den åtgärd, som vore långt viktigare
än att "släppa till flickorna": att sörja för
begåvningshomogena skolklasser och
överhuvud tillfälle för de begåvade till
intellektuella gruppbildningar. Givetvis med bägge
kön i. Sen ordnar sig resten av sig själv, i alla
fall minst lika lätt för begåvningarna som för
andra.
Det andra kardinalmisstag, som Ivar
Lo-Johansson gör, är ett som ligger så nära till
hands att väl varje studerande i djuppsykologi
någon gång måst korrigera sin uppfattning
där — men det är inte dess mindre ett
dilettantiskt nybörj armisstag. Han tror att
masturbationen i allmänhet är en narcisstisk handling.
Uttrycket "självsmek" är där betecknande. Men
ingenting är felaktigare. Det är icke mig själv
jag smeker i onanin, där är jag paschan, som
förfogar över hundra slavinnor, den
minderåriga änkans skändare eller den bundne vid
offerpålen, allt på det psykiska planet, som
ensamt betyder något. Det är klart att det finns
en narcisstisk onani bland alla andra sorter,
men den är långtifrån vanligast.
Masturbationen är en faute-de-mieux som kan ha den
mest skiftande psykologiska funktion. Redan
Freud upptäckte det, till på köpet ganska tidigt,
och han gav det en av sina vanliga pregnanta
formuleringar: det finns inte någon tabuerad
sexuell driftkomponent, som inte kan utlevas
i form av onani. Den ene utlever där sin
sadism, som hans ömhet och medkänsla
förbjuder honom att ge utlopp åt i vanligt
könsumgänge, den andre sin masochism; en sin
homosexualitet, en annan sin incestuösa fixe-
3 BLM 1948 III
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
