Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Vad är det som händer här? Verkligheten
avslöjar utan förvarning sin ihålighet,
vardagen förskjuts i riktning mot det irrationella
och ogripbara, människorna faller offer för
impulser som plötsligt och oemotståndligt
svullnar upp inom dem. Deras existens är inte
längre tryggad, sprickor slår upp i marken där
de går — de förvandlas från förnuftsvarelser
till instinktsvarelser, och allt som sker
omkring dem är undanglidande, flytande och
förryckt som i drömmen.
Att Eudora Welty lyckas suggerera fram ett
så påträngande intryck av individens
utlämning åt en obarmhärtig slump är ett bevis så
gott som något för styrkan och originaliteten
i hennes konstnärskap. Hur starkt hennes
skildringar än appellerar till läsarens fem sinnen,
hur exakt hon än prickar in särdragen i en
landskapsbild — cedrarnas bittra doft, en
härmfågels uppsvävande skri, den trädliknande
konturen av en blixt, ett bomullsfält, lika
sil-vervitt som det den utsugne farmaren Jeeter
Lester fantiserar om i Caldwells "Tobacco
Road" — frammanar hon ändå genom halvt
omärkliga dubbelexponeringar en permanent
stämning av öververklighet, hallucinatorisk
perspektivförskjutning och vardagens diableri.
Som helhet är novellsamlingen "En ridå av
grönska" en av de artistiskt mest perfekta
böcker som på senare år nått oss från Amerika.
Den smidiga prosarytmen, detaljernas
brännande åskådlighet (i novellen "Blommor åt
Marjorie": blodet som droppar ner i kvinnans
kupade hand; håret som vinden kammar upp
från nacken!) och de sällsynt förtydligande
metaforerna kommer också till sin fulla rätt
i den svenska språkdräkten, som man bara
någon gång har orsak att misstänka för större
subtilitet än originalet kräver.
Samtidigt med dessa noveller på
sydstatsmotiv har med Panache-serien också
införlivats ett verk av en annan amerikansk
författarinna, pseudonymen Isabel Bolton. Den
lilla romanen "Sover jag eller vakar" saknar
inte helt anknytning till Eudora Weltys bok;
även här får verkligheten ibland ett tycke av
sinnesvilla, även personerna i denna bok måste
emellanåt fråga sig hur definitiva deras
upplevelser är, hur fixerad deras situation, hur
långt steget mellan realitet och fördrömdhet.
Men deras osäkerhetskänsla och vägran att lita
på tillvaron har en bestämd orsak:
händelseförloppet äger rum under försommaren 1939,
Hitler har ockuperat Österrike och världen
nödgas misstro Chamberlains löften om
fortsatt fred.
Ett enda dygn tar det för personerna i Isabel
Boltons roman att komma underfund med det
ohållbara i sina kontakter. Alkoholisten och
romanförfattaren Percy älskar till
självutplåning den unga, vackra och spirituella Bridget
St. Dennis, som lämnat det pyrande Europa
bakom sig efter ett par misslyckade
äktenskap. Den tredje i sällskapet är en kvinna
på väg mot medelåldern, novell- och
filmmanusskribenten Millicent, som diskret vårdar
förhoppningen att kunna göra Percy till en
hel människa — det är genom hennes
medvetande berättelsen filtreras, och det är
hennes tankar och stämningar som hela tiden
accentuerar handlingens flykt mellan New
Yorks mondäna restauranger och ger den dess
djupdimension. Klimax nås vid ett
cocktailparty, där gräddan av den litterära kolonin
är sammanföst; den berusade Percy anklagar
Millicent för att ha omintetgjort hans sista
chanser att länka Bridget vid sig och sina
förlagsförskott, slår henne hårt i ansiktet men
blir själv fälld till golvet av Bridgets senaste
erövring, en purung millionär. Millicent följer
ödmjukt efter honom hem för att sköta om
hans blessyr och samtidigt be honom gifta
sig med henne. Men innan han hunnit vakna,
inser hon i ett ögonblick av full klarsyn att hon
aldrig ska lyckas hjälpa honom till
helgjutenhet. "Ha inte för mycket medlidande med
någon", har Bridget uppmanat henne vid
avskedet. Och hon förstår att varje människa är
tvungen att framhärda i sin ensamhet — ännu
så länge, ända tills vi alla blir väckta ur
mardrömmen, färdiga att slutas in i en kollektiv
gemenskap som smälter ner
personlighetsmyten och allas omsorg om sin integritet.
Så ter sig i sammandrag vad som utåt
händer i romanen — och det är signifikativt att
referatet har mycket litet att säga. "Sover jag
eller vakar" är nämligen en bok där allt det
väsentliga försiggår på ett invändigt plan; i den
hårfina psykologiska dissektionen av de tre
huvudpersonerna, i jämförelsen mellan
amerikanskt och europeiskt väsen och i det rena,
ärliga blottläggandet av nutidsmänniskans
dilemma och strävan efter samhörighet.
Bridget framstår som europén utan
förankring, spillran av en släkt. Undanvikande
i sin mjukhet, beräknande bakom sin
attraktion, ständigt på sin vakt mot alltför starkt
engagemang och ständigt beredd att fånga
ögonblicket i flykten, pressa det på dess
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
