Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
och under det sista kriget. De olika uppsatserna
kom nämligen till då, flera av dem i form av
ett slags beredskapslitteratur. Den Baldwin—
Chamberlain’ska regimen får här och då
kraftiga snärtar, och Mr Rowse gör gällande att
dagens engelska makthavare inte håller måttet
vid en jämförelse med de stora elisabetanerna.
När Churchill har blivit premiärminister blir
det ljusare, tycker Mr Rowse, ty han älskar
Marlborough-ättlingen och ägnar f. ö. ett helt
kapitel åt denne. Dessa upprepade paralleller till
nutiden gör boken präglad av den tid under
vilken det skrevs och alltså i viss mån
föråldrad redan nu. Men vad Rowse skriver om
Neville Chamberlain stör åtminstone inte mig,
och inte heller skadar det att i denna låt vara
något andfådda form få en påminnelse om att
den Chamberlain’ska statskonsten var på god
väg att vålla England en nationell katastrof.
På några ställen försöker Rowse ge
sammanfattande uttalanden om vad England har
betytt för världen. Han gör det inte för att
imponera på utlandet utan för att upplysa sina
landsmän som i allmänhet har mycket dunkla
föreställningar om den saken. På tal om
parlamentarikern Pym — som avled 1643 men
dessförinnan hann slå ett stort slag för
ministrarnas politiska ansvarighet inför underhuset,
dvs för parlamentarismen — skriver Rowse
att England och inte bara England har Pym
att tacka för en hel del: "I århundraden har
det parlamentariska systemet nu varit vår
styrelseform: vi var de första som kom upp med
det, och det är vår modell som världen har
tagit efter." Detta är fullkomligt sant, och det
kunde ha tillagts att kontinenten skulle ha fått
en lyckligare historia, om den i högre grad hade
förmått efterlikna det lugna framåtskridande
som har präglat engelsk konstitutionalism,
sedan parlamentarismen väl hade brutit igenom
i sitt egentliga hemland. Hur pass långt vi
själva kom efter på sladden framgår av att
svenska högermän ännu så sent som 1914
betecknade yrkandet på politisk homogenitet
mellan regering och riksdagsmajoritet som en
yttring av fjantig imitationsdrift och
manligen kämpade för bevarandet av en personlig
kungamakt.
Mr Rowse är stundom alltför anspråkslös.
När han på ett annat ställe tar upp frågan om
Englands politiska roll i Europas utveckling
vågar han visserligen hävda att Europa och
världen "har vunnit på saken", men för att
bevisa sitt påstående anser han en vidlyftig
historisk exposé erforderlig. Inte för någon
skolbildad människa borde det dock vara
fördolt att England sen århundraden tillbaka har
fört frihetens talan. Vi behöver inte inlägga
någon moralisk värdering i detta påstående
utan konstaterar helt enkelt att det inte har
passat Englands intressen att kontinenten dukar
under för ett tyranni av det ena eller andra
slaget och att det därför av all makt motsatt
sig sådana tyrannier. Att det i denna stund
ännu finns småstater kvar i Europa är till
mycket stor del Englands förtjänst.
Mr Rowse rör sig emellertid med samma
lätthet på litteraturens fält som på politikens.
Han fullföljer värdigt de berömda engelska
essayisterna med deras vida orientering över
de olika kulturområdena. De idéhistoriska
perspektiv han ibland ger får inte skymma bort
att det dock ytterst hela tiden rör sig om
enskilda människor och deras verk. Rowse är
kanske allra mest i sitt ässe när han får
fördjupa sig i sina älskade elisabetaner och
skildrar hurdana de var till vardags, hur de bodde,
skrev brev och förälskade sig. Men han ger
oss också viktiga upplysningar om Jonathan
Swift och syskonen Wordsworth liksom om
Thomas Möre och Erasmus (vars långa
verksamhet i England kanske inte är allmänt känd
hos oss). Om Rowses bok hos oss vinner den
framgång den förtjänar, kommer det att bero
på det mänskliga intresse som förf:s
distingerade porträtteringskonst har förmått avvinna
alla dessa stora döda.
Karin Granstedts översättning lider av några
fel som vittnar om bristande kännedom om
engelsk politik, men den förtjänar ändå som
helhet ett gott betyg. Stiliseringen är nämligen
påfallande god: översättarinnan har mycket
väl lyckats fånga författarens essayistiskt lediga
stil. En särskild honnör förtjänar hon för de
versifierade översättningarna av de engelska
poem Rowse citerar. Åke Thulstrup
MÄNNISKANS VILLKOR
Lewis Mumford: Människans villkor.
Översättning av Helge Åkerhielm och Eivor
Harlin. KF:s bokförlag
1947. 22:—.
Lewis Mumford presenterades för svensk
publik med "Stadskultur", ett originellt och
uppslagsrikt arbete, som förde in en rad
väsentliga synpunkter i debatten. I "Människans
villkor", som är ett senare verk, möter man också
en fantasifull kultursociologi, som ger en del
impulser och som chockerar genom tillspetsade
5 BLM 1948 III
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
