- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
235

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Teater och film

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATER OCH FILM

däribland flera kvinnor och barn, och när han nu
återser den förman som gav ordern etablerad som
framgångsrik skrotgulasch — ett sataniskt porträtt av den
äppeltyske familjefadern med framgångsrikt
genomförd dubbelmoral — besätts han av en fix idé att
likvidera denne "mördare mitt ibland oss". Attentatet
avstyrs i sista stund och skurken kommer undan med
blotta förskräckelsen. Han är för övrigt ett hopplöst
fall som aldrig kan inse att krigets gärningar har något
med privatjaget att göra. Typen är ställd vid
skampålen som en nidbild av den icke önskvärde tyske
soldaten-borgaren. I kontrast härtill får den unge
läkaren föreställa framtidens tysk som i klart medvetande
om de förbrytelser som begåtts i krigets namn luttras
till att trots allt axla sin roll i skapandet av en ny värld.

Filmens entydiga evangelium framförs rakt på sak
och med kraftiga understrykningar men själva
filmarbetet har mycket av finessen och bildintensiteten
hos storhetstidens tyska film. Det är säkert ingen
tvekan om att tyskarna på detta område mycket 6nabbt
skall lämna sitt bidrag till utvecklingen. Wolfgang
Staudte heter manuskriptförfattaren och regissören,
tydligen ett namn att lägga på minnet.

"Mördarna finns mitt ibland oss" kommer från den
ryska zonen, där det tyska filmarbetet hittills tycks ha
kommit bäst igång. Därifrån distribueras också
färgfilmen på Straussoperetten "Läderlappen" 6om dock
lär ha inspelats av tyskarna redan under kriget. Det är
en ren escapistfilm i gammal känd Wienerstil och den
är inte så lustig som folk vill ha den till. Skämtet är
mest fyllkomik av enklaste slag och pikanterierna är
tungfotade. Att man inte förmått göra någon paradfilm
med straussmusiken brusande genom festliga salar må
ur materiell synpunkt vara förklarligt men fullt så
dammigt hade det inte behövt vara.

Mårten Edlunds roman Tag vad du vill ha har
filmats av danskarna med författaren som medarbetare
vid manusutformningen och Ole Palsbo som regissör.
Det har blivit en ypperlig film, konstaterar man med
en god portion svensk avundsjuka. Danskarna har inte
bara hittat ett filmstoff som låg mitt för näsan på oss,
de har också använt det med en skicklighet som tyvärr
knappast skulle ha stått till buds här hemma.
Innehållet i romanen ligger nu också ovanligt väl till för
danskarna som utbildat en tradition i den småruggiga,
anfrätta genren. Deras styrka har alltid varit
människoskildringen över ett rikt typurval. Ingenstans påträffar
man så riktiga människor som i dansk film och här är
varje skådespelare ett med sin roll och varje roll
perfekt infogad i sin omgivning. Därigenom uppnås en
sådan illusion att man aldrig egentligen kommer sig
för med att sätta psykologin ifråga, fast man efteråt
inser att den demoniske utböling som så mästerligt
framställs av Ebbe Röde smakar åtskilligt av enklare
romanfiktion. I sitt förhållande till den unga flickan

uppträder han ursprungligen med en varsamhet som
ger honom oförtjänta sympatier, i varje fall kan man
inte finna hans plötsliga övergång i skurkfacket
motiverad enbart av desperation över hans erotiska trassel
eller de ekonomiska orättvisor han anser sig utsatt för.
Men även om man kan diskutera hållfastheten hos
denna handlingens katalysator så måste man erkänna
att de förstörelseverkningar han åstadkommer
återgivits i förträffliga och delvis starkt gripande
novellavsnitt med en realism som är frän men inte
sensa-tionslystet närgången. Förföraren räknar reguladetri
med mor och dotter och den klimakteriehysteriska
kvinnan offrar sina sista anständighetsbegrepp för
illusionen att alltjämt vara ung och åtråvärd. Den
misslyckade författaren (Ib Schönberg — helt
utomordentlig) och hans alkoholiserade hustru (Ellen
Gott-schalk — dito) berusar sig en sista gång med whisky
och storhetsdrömmar innan de går i döden
tillsammans. Familjens rättesnöre, den strame lektorn, måste
lätta på sin hårt tillsnörda penningpåse när hans
privatlektioner åt unga pojkar visat sig användbara i
utpressningssyfte. Inte precis några borgerliga idyller
alltså men anhopningen av olyckor och lågheter gör
i filmupplagan inte enbart intryck av fyrtitalistisk
uppvisning i konsten att avslöja tillvarons
vedervärdig-het, inte heller av marxistisk greuelpropaganda. Om
man gör några tvärsnitt genom det moderna samhället
är väl graden av sannolikhet för att man skulle blotta
så många varhärdar som här inte särskilt stor men det
vore nog önsketänkande att bestrida att den alls
existerar. F. ö. utmynnar filmen högst moraliskt i en
demonstration av ondskans självförgörelse och en
bekännelse till den oförstörda ungdomens förmåga att
stryka över och gå vidare. De sista bilderna av det i
vårgryningen framrusande tåget med den unga
flickan i det öppna fönstret är ovanligt vackra i en film
som eljest offrar föga åt bildskapandet för dess egen
skull.

"Tag vad du vill ha" är trots allt en vardagsrealistisk
film med sin styrka i miljö- och personteckning.
Detsamma kan sägas om den svenska Var sin väc, som
utan att kunna jämställas med den danska dock har
stora förtjänster. Det är åtminstone enligt min
uppfattning Hasse Ekmans bästa hittills. Både som
författare och regissör har Ekman ögonen med sig och
karakteriserar förträffligt inredningar och utseenden.
Han spelar själv rollen av en ung läkare, som är så
olik den gängse föreställningen om Hasse Ekman man
gärna kan begära, en hygglig, lågmält, litet färglös
medicinare, som när hans fru överger honom för
teatern ingår ett nytt äktenskap av ren välgörenhet med
en dödssjuk, i landsortstristessen försmäktande flicka.
Under tiden hinner den förra frun bli grundligt
olycklig på sitt håll i ett nytt äktenskap och brackar efter
skilsmässan numro två ner sig på det förfärligaste sätt

235

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free