Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Pablo Neruda: Tre dikter, tolkade av Artur Lundkvist och M. J. P. Casanovas - Den förtvivlade sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Likt ett glas rymde du den oändliga ömheten
och den oändliga glömskan splittrade dig som ett glas.
Det var den svarta, svarta ensamheten på öarna
där du, kärlekskvinna, mottog mig i dina armar.
Det var törsten och hungern: och du var frukten.
Det var sorgen och ruinerna: och du var undret.
Ack kvinna, jag vet inte hur du kunde hålla mig kvar
på din själs mark, på dina armars kors!
Kyssars kyrkogård, ännu finns eld i dina gravar,
ännu brinner klasarna som fåglarna hackat.
O ömheten utan tyngd som vattnet och mjölet
och ordet som knappast börjat vid läpparna!
Detta var mitt öde, i vilket min längtan färdades
och sjönk, ty allt hos dig var skeppsbrott.
Ännu bland dyningarna flammade du och sjöng,
upprätt som en sjöman i stäven på ett skepp.
Du blommade ännu i sånger, du rann i strömmar,
o spillrors lastrum, öppna och bittra brunn!
Bleke och blinde dykare, olycklige stenslungare,
förlorade upptäckare: allt hos dig var skeppsbrott!
Uppbrottets stund är inne, den hårda och kalla stund
som natten avtvingar varje dygn.
Havets larmande bälte omspänner stranden.
Kalla stjärnor uppstiger, svarta fåglar flyger bort.
Jag är övergiven som kajerna i gryningen.
Blott skuggan vrider sig skälvande i mina händer.
Ack, långt bortom allt detta, långt bortom!
Uppbrottets stund är inne. O övergivne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
