Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Pablo Neruda: Tre dikter, tolkade av Artur Lundkvist och M. J. P. Casanovas - Södra oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
förda till havets botten av månen
i dess säck av sten, som urholkats av tårar
och av fruktansvärda fiskars bett.
Det är sant, det är månen som går ned
med svampars grymma stötar, det är ju
månen som raglar bland jordhålor,
månen maskäten av vattnets skrik,
månens magar, månens fiskfjäll
av övergivet stål: vid oceanens
rand går den ned, blå
och åter blå, genomborrad av blått,
den blinda materiens blinda blå,
och den medför sin förruttnade last,
dykare, träslag, fingrar,
en uppsamlare av det blod som stora olyckor
har utgjutit över havets toppar.
Men jag talar om en strand: det är där
havet piskar i raseri och vågorna slår
mot murar av aska. Men detta: är det en skugga?
Det är inte skugga utan den trista republikens sand,
det är ett snår av alger, det är vingar, det är
märken efter en näbb på himlens bröst:
o yta sårad av vågorna,
o havets källa,
om regnet döljer dina hemligheter, om den ändlösa vinden
dödar fåglarna, om endast rymden finns
vill jag blott bita dina kuster och dö,
vill jag blott betrakta stenarnas munnar
varur hemligheter strömmar fulla av skum.
Det är en trakt, jag har redan talat
om denna trakt, så ensam,
där jorden uppfylls av oceanen
och ingenting annat finns än några spår av hästhovar,
ingenting annat finns än vinden, ingenting
annat än regnet som faller över havets vatten,
ingenting annat än regnet som stiger över havet.
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
