Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Lars Ahlin: Svårt avsked. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVÅRT AVSKED
för honom att inte försova sig, för han behövde
dryga ut sin folkpension med de tolv kronor
man får om man skottar snö åtta timmar.
Fast klockan var över fem hade inte en
flinga fallit.
— Där ser du, sa han triumferande och
avnjöt sanningen i sitt armod. Men du har
väl aldrig behövt skotta snö?
— Joorå, visst har jag det, svarade jag
ivrigt och beskäftigt.
— Men inte har du väl stått i en skottarkö
■och haft en för hög siffra på nummerlappen,
så laget blev fullt dig förutan och du vackert
fick gå hem utan påhugg?
— Sånt har hänt en annan också. Så det så.
— Men inte ska du inbilla mig att du har
legat klarvaken en hel natt bara för att du
har varit alldeles förbannat säker på att nu
kommer det snö och nu gäller det att komma
i tid — tidigt?
— Har legat klarvaken många nätter fast
av andra...
— Äh!
Det där om lysmasken kom igen, men
därför att j ag inte var närvarande hos honom som
Kristus var sa jag:
— Det kommer nog snö snart.
— Tror du ja! Men är det så säkert att jag
kan hålla i en skyffel då?
— Men då behöver du ju inte hålla i nåt
annat heller, sa jag, för jag förstod honom
inte, upplevde honom ej.
Han blev inte upprörd. Han fnös bara.
— Kan du säga ja! Men jag kan aldrig
sluta grubbla på, att när jag dör, då blir det
förbannat klart, att jag ingenting fick mens
jag kunde få. Nää, mens jag kunde få fick jag
inget.
Nu. Äntligen.
Kristus, den inkarnerade, han som är
närvarande i oss alla, gav sig till känna, tog
gubben med sig till mig. Jag tystnade och
gubben tystnade. Jag satt och kände hur det
var att vara en människa som han, tillfrusen
som han, förvriden som han, fastnad,
övergiven, utan ... Å, jag ikläddes hans verklig-
het, antog hans skepnad, styvnade till i hans
dystra form. Förlorad i sorg kände jag hur
Kristus förde mig in i en allt djupare
hopplöshet, den Kristus som ropade: Min Gud, min
Gud, varför har du övergivit mig?
Detta rum dit jag flytt... Mörkret? Nej ...
Men dagsljuset drar ihop sin kropp mot
fönstret. Draperiet framför dörren är nästan
svart för ...
Förtvivlan är det trognaste av allt. Måste
inte jag återvända hit till detta trogna rum,
jag med mitt vatten väsen? Ingenting är så
lättsinnigt som en vattenyta. Vad är den
överlämnad åt sig själv? Färglös. Som en grå
vattenblåsa på en hand ligger den i landskapet
när ljus och färger slocknat. Först med solen...
Detta spel av färger. Hur årstiderna och tingen
kommer ner och dricker sina spegelbilder. Och
fåglarna som slår ut sitt vingpar. Näckrosen
som speglar sin kyska kupa och lägger ut sina
flata händer som holmar åt dagsländor, fjärilar
och vattenkryp.
När allt detta tas bort —
Då stannar det gråast gråa kvar och saftas
surt som en vattenblåsas hud som fallit hop
över en sårnad med ruttna hudvågor i asgrått,
stinkgrått, svidande grått. Då — då brukar jag
fly hit till detta trognaste av rum jag känner
för att hålla mig vaken, för att själv bli trogen
och förbli det.
Sist jag var här trodde jag att det var sista
gången. Fel. Jag sitter här nu, men även nu
tror jag att det är sista gången. I går kom jag
hit från Stadsmissionen och diakon Kruse. Jag
skulle ha gått direkt till Centralen, men jag
smet in hit och var som en gammal trapptung
kvinna som inte orkar gå direkt upp till sin
våning utan måste sätta sig nånstans på vägen
för att pusta ut och hämta krafter.
Diakon Kruse var mycket vänlig. Han tog
min hand och blev oändligt förtjust sen han
hade hört mitt ärende.
— Nu ger jag upp, sa jag. Den här gången
har j ag inte kommit för att be om en hacka till
mat eller logi... Nej, det gäller ingen
halv-sulning heller, skyndade jag mig att säga, efter-
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
