Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Författaren och friheten i det moderna samhället. En enquête med uttalanden av Sivar Arnér, Werner Aspenström, Arvid Brenner, Tora Dahl, Jan Fridegård, Folke Fridell, Eyvind Johnson, Thorsten Jonsson, Bertil Malmberg, Harry Martinson och Karl Vennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTAREN OCH FRIHETEN I DET MODERNA SAMHÄLLET
viss önskvärd allmän riktning? Att författaren
kan vara politisk är självfallet, men kan han
också utan att pruta av på sannhetskravet vara
politiskt partibunden?
Det vore önskvärt att de som vill uttala sig
i dessa frågor ville göra det med dagens
situation inför ögonen. Ehuru Sverige avgjort är
att betrakta som en demokrati enligt
västerländska begrepp är individen där för
närvarande hårt bunden av samhälleliga krav.
Hårdare än förr? För hårt? Har det sociala
framåtskridandet redan köpts på alltför blodig
bekostnad av individuell frihet och privat
initiativ eller befinner vi oss alltjämt på ett
ofullständigt kompromisstadium? De
nationalekonomiska problemen är antagligen för
vidlyftiga för att tas upp i detta sammanhang.
Vi bevittnar hur frontlinjerna strax efter ett
världskrig dras upp till en ny strid mellan
två politiska system, som betecknas rätt olika
beroende på vem det är som ser på dem. Vi
vet alla var fronten går och vi tvingas ta
ställning eller bestämma oss för att inte ta
ställning, d. v. s. vara neutrala eller anarkistiska.
Men för att kasta ut några frågekrokar:
Betraktar ni Sovjetryssland som en demokrati,
en möjlighet till demokrati, eller som en
fåtalsdiktatur som svikit kommunismens
ursprungliga ideal? Tror ni på diktarens och konstens
möjligheter i ett land styrt efter nuvarande
sovjetprinciper? Eller motsatt: anser ni att ett
mera fritt samhällssystem enligt västerländskt
demokratiska begrepp är en nödvändig
förutsättning för andlig frihet och konstnärligt
skapande? Ert svar behöver inte direkt
anknyta till de här uppställda frågorna. Vad vi
efterlyser är en personlig deklaration ungefär
inom den ram som här uppskisserats.
SIVAR ARNÉR:
Samhället är inte en institution för att
garantera oss trygghet och bekvämlighet. Samhället
är vår arbetsplats. Vi sätter vårt mål i makt,
ära, självutveckling. Men vi kan inte realisera
målet i något eremitage utan bara i samarbete
med andra. Dessutom har vi samhället inuti
oss. Våra idéer och vanor är formade av
samhället. Åsiktsfriheten kan juridiskt vara hur
stor som helst -—- våra åskådningar och vårt
beteende bestäms ändå i stor utsträckning,
positivt eller negativt, av de tankar som
förhärskar omkring oss.
Men naturligtvis uppstår konflikter mellan
individen och kollektivet. Att en gång för alla
fastslå ett idealt jämviktsläge är ogörligt. Bl. a.
därför att individens krav också är ett resultat
av det samhälle han lever i och ändrar sig
med detta. Den liberala människan behövde
mycket mer rörelse- och yttrandefrihet än den
som levde i det absolutistiska och ortodoxa
1600-talet. Likaså behöver vi i det nutida
svenska samhället mera än våra jämnåriga
i det ryska.
I vissa situationer kan det enda jag begär
258
av samhället vara att få mat. Och om så
fordrades, skulle jag nog låta maten tysta munnen.
Men ovanpå maten blir behoven mer
differentierade och den rörelsefrihet man önskar sig
av olika art. Någon jämlikhet i friheter kan
därför aldrig uppnås. Grosshandlaren har med
sina större inkomster större frihet att ta för
sig av livet i form av kalas, resor, konstverk.
Det är hans viktigaste frihet, och ibland kan
jag avundas honom den. Men för mig betyder
rättigheten att tycka och uttrycka mig efter
behag mycket mer, en frihet som en och annan
grosshandlare relativt lätt skulle avstå ifrån.
Nu vet jag mycket väl att min yttrandefrihet
har sina gränser. I nuvarande stund behöver
jag inte mycket känna av dem, men om något
år vill jag kanske skriva sådant som jag finge
svårt att skaffa förlag eller tidningsforum för.
Att jag inte fortare än som sker stöter på
motstånd, beror på att mina värderingar dock
accepteras av samhället. Flyttades jag över till
ett främmande samhälle, formellt lika tolerant
som det svenska, skulle jag fortare märka
hindren. Men även om den faktiska yttrande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
