Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Författaren och friheten i det moderna samhället. En enquête med uttalanden av Sivar Arnér, Werner Aspenström, Arvid Brenner, Tora Dahl, Jan Fridegård, Folke Fridell, Eyvind Johnson, Thorsten Jonsson, Bertil Malmberg, Harry Martinson och Karl Vennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTAREN OCH FRIHETEN I DET MODERNA SAMHÄLLET
ligt säga hur jag känner inför det som hänt.
Det är bara en sak som är riktigt klar i mig,
och det är en önskan att varje varelse ska få
leva sitt liv som det är menat — i frid och
tillväxt. "Icke våld", Gandhis urgamla lära,
är samma sak.
FOLKE FRIDELL:
Obegränsad individuell frihet är en
önskedröm för reaktionärer. Den är möjlig endast
om massorna hålls i slaveri. Den förblir en
dröm också för reaktionärerna, därför att
rätten att ryta och ta emot frambefallda
hyllningar inte befriar. Slavband snärjer inte
endast de bundna utan också de som binder.
Den möjliga friheten — om nu någonting
är möjligt i denna underliga värld — måste
vara en individuell frihet begränsad av
respekten för andras frihet. Viljan att leva fritt bland
andra med samma rätt kan väl alltså sägas
utgöra frihetens möjliga mål och samtidigt
frihetens begränsning.
Frågan om friheten från nöd och fruktan
är viktigare än åsikter om individuell
utlevelse av personligheten — så som frågan
formulerats av BLM — kan åtminstone inte
jag besvara med ja eller nej åt ett av hållen.
Vad är nöd och vad är fruktan? En hungrig
människa tänker naturligtvis på mat —
någonting annat är inte möjligt — men är vår tids
fruktan bara rädsla för svältdöden, och
upphör ett nödläge att existera samtidigt med
rapningen efter maten?
Kan en författare tillhöra ett politiskt parti ?
Det ser så ut. Åtskilliga författare tillhör väl
politiska partier, och finns det bara full
överensstämmelse mellan partiets arbetsprogram
och författarens uppfattning, så ser jag
ingenting som hindrar. Tvärtom bör det bli så
harmoniskt som helst åt båda hållen; en nöjd
författare på den ena sidan och ett belåtet parti
på den andra.
Personligen har jag inte lyckats hitta något
lämpligt parti, vilket naturligtvis är tråkigt
men ändå inte behöver innebära någon
isolering. Jag tillhör den syndikalistiska rörelsen,
kooperationen och godtemplarrörelsen och får
villigt erkänna att jag trivs utmärkt inom samt-
liga och inte känner något tvång i anledning
av medlemskapet. Men så är det ju inte heller
fråga om partier med snävt avgränsat
nationellt ansvarstagande utan om världsrörelser
som var och en på sitt område representerar
en internationell eller nationslös idé om ett
frivilligt koopererande mellan människorna
i stället för mellan staterna. Just på denna
nationslösa punkt tycker jag dessa tre rörelser
har mycket gemensamt. (Fast jag naturligtvis
är medveten om att många kooperatörer och
godtemplare känner sig generade över denna
jämförelse med syndikalismen.)
Någon lust att välja mellan de två politiska
system som enquèten uppställer har jag inte,
därför att det tydligen innebär ett val mellan
en socialism som inte är någon socialism och
en demokrati som inte är demokratisk. Och då
förlorar man lusten att välja. Vidare tycker
jag nog att frågeställningen är felaktig, när
man gör gällande att valet måste stå mellan de
uppställda fronterna. Det måste säkert finnas
tre eller flera alternativ. Precis som man
kan välja sockerdricka när någon frågar om
man önskar konjak eller brännvin till maten.
Enquétefrågan räknar med två aktiva
ställningstaganden — öst och väst — samt ett
passivt, där vi bestämmer oss för att inte ta
ställning, "d. v. s. vara neutrala eller
anarkistiska". Då jag nästan sen skolåldern bekänt
mig till en anarkistisk livssyn, kan jag på goda
grunder påstå att anarkism inte är liktydig
med neutralitet eller ställningslöshet. Däremot
borde begreppet oavhängighet passa bättre för
den anarkistiska attityden. D. v. s. att man har
en egen uppfattning och föredrar att arbeta
för den i stället för att välja.
Skillnaden mellan neutralitet och
oavhängighet kan illustreras med ett förslag — som jag
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
