Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Författaren och friheten i det moderna samhället. En enquête med uttalanden av Sivar Arnér, Werner Aspenström, Arvid Brenner, Tora Dahl, Jan Fridegård, Folke Fridell, Eyvind Johnson, Thorsten Jonsson, Bertil Malmberg, Harry Martinson och Karl Vennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTAREN OCH FRIHETEN I DET MODERNA SAMHÄLLET
visserligen inte tror kommer att följas, men
som kunde leda till freden om det följdes:
Ryssland borde i dag beträda avrustningens
väg.
Följde Sovjet detta förslag, kunde krigshotet
elimineras. Ingen nation i världen skulle kunna
beordra sina arbetare att beträda krigsstigen
mot ett avmilitariserat Ryssland.
Detta förslag — som är mitt eget -— kunde
gott komma från anarkismen, och nog bör det
vara lika aktivt som detta eviga asande av
mordredskap till gränserna.
Fråga: Betraktar ni Sovjetryssland som en
demokrati? Svar: Nej. Fråga: En möjlighet
till demokrati? Svar: Ja, naturligtvis. Den dag
ryska folket tröttnat på diktaturen och skapar
demokratiska betingelser. Fråga: Eller som en
fåtalsdiktatur som svikit kommunismens
ursprungliga ideal? Svar: Ja.
När detta är sagt kanske det bör tilläggas
att de "västerländskt demokratiska begreppen"
— som visserligen erbjuder författare och
andra större frihetsutrymme än diktaturerna —
ändå representerar en kuriös form av
demokrati.
Ekonomisk och industriell diktatur inom de
nationer som skyltar med demokratiska
etiketter gör också den politiska demokratin i det
närmaste fiktiv. På produktionslivets område
— det ojämförligt viktigaste — existerar den
renodlade diktaturen. En liten klick äger och
bestämmer; en litet större klick spionerar på
den stora massan av jobbare, den massa som
består av lydande och egendomslösa
människor. Vilken definition av demokratin man
än bekänner sig till är det hopplöst att försöka
kalla detta tillstånd för demokrati.
På produktionslivets område råder inte bara
ett diktatoriskt utan också ett groteskt tillstånd:
ägarna slåss med producenterna om
produktionsresultatet. Sämre kan det inte gärna vara
ställt.
Hela detta diktatoriska system, som är
förhärskande bakom den front som nu bjuder
människorna att välja sida, är byggt på
demokratins motsats: misstron. Misstro mot de
många kombinerat med ett övermått av
förtroende åt en liten klick.
Denna misstro går som en röd tråd genom
tiden och tränger djupt in också i de folkliga
organ som en gång skapades för att genomföra
den totala demokratin och den socialism som
inte uteslöt friheten. Respekten för den
individuella friheten håller på att kvävas i
statsbyråkrati och funktionärsvälde; för effektivitetens
skull offrar man demokratin.
I stället för ett val mellan sovjetrysk diktatur
och västerländsk kapitalism-demokrati föredrar
jag alltså anarkismen som ett tredje alternativ.
Inte en anarkism som passivt föredrar att inte
ta ställning i det sociala skeendet, utan som
aktivt knyter an till de rörelser som strävar
fram mot en skapande federalism.
Att sedan det sannolika atombombkriget
kommer att stäcka alla försök att någorlunda
vettigt lösa problemet om människan och
friheten är en annan sak.
EYVIND JOHNSON:
Först en upprepning av något jag varit inne
på tidigare och i liknande sammanhang:
Vi kommer aldrig undan frihetsproblemet
i den mån vi tillåter oss att tänka. Friheten —
medborgarfriheten — individen — staten —
samhället. Akkordens aand måste också med.
Medborgarfriheten är en kompromiss mellan
det önskade och det möjliga. Det mest
förfärande (och det som lämnat de hemskaste
märkena efter sig) i vår tid är att så många
mänskor, inte minst sådana som kallat sig
frihetskära socialister, önskar eller påstår sig
önska sig bort från det möjliga. Friheten
kombinerad med rättvisan i ett upplyst,
debatt-öppet folkstyre är möjlig i vår tid. För att nå
dit måste man göra en kompromiss på den
rätta punkten. Den ligger på den gräns där
yttrandefrihet, debattfrihet hotas av den skif-
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
