Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Författaren och friheten i det moderna samhället. En enquête med uttalanden av Sivar Arnér, Werner Aspenström, Arvid Brenner, Tora Dahl, Jan Fridegård, Folke Fridell, Eyvind Johnson, Thorsten Jonsson, Bertil Malmberg, Harry Martinson och Karl Vennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTAREN OCH FRIHETEN I DET MODERNA SAMHÄLLET
orden: "ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret".
Och gudskelov för det. Det skulle vara ett
elände om han i likhet med vapenfabrikanter
och flygofficerare världen runt började känna
behov av livsförvandling.
Viljan att hålla sig inom gränser och lusten
att överskrida gränser är av det mesta att döma
lika ofria. Människan kanske skiljer sig från
djuren i insikten att det så förhåller sig. Men
i själva vantrivseln, i begäret till de förbjudna
rummen och i den förslagenhet som utvecklas
när det gäller att öppna dörrar, är likheten
slående. Det är alltså egentligen inte friheten
det är fråga om; den har nog aldrig existerat.
Vad vi har att hålla oss till är frihetsillusionen
och frihetskänslan. Båda genomtränger
mänsklighetens historia som så mäktiga motiv att vi
till och med kan döma brottslingar utan att
känna oss cyniska. Myten om det fria valet får
tränga undan kunskapen om det inre tvånget.
Varje tanke är, såvitt jag förstår,
terroris-tisk. I samma mån som den vänder sig mot en
gammal ofrihet talar den för någon ny. I sin
kärna är den färgad av samma intolerans som
kan komma en professor i filosofi att förklara
att om man inte måste räkna med
påtryckningar och inflytelser av olika slag, skulle den
riktning han själv företräder segra över hela
världen. Som om någon människa någonsin
skulle ha tänkt annorlunda om just det hon
betraktar som sant och riktigt. Terrorismen
i en förhärskande tidssyn ökas med styrkan
hos lockelserna utifrån. Det låter sig därför
tänkas att terrorismen i en utpräglad
enhetskultur av kinesisk, medeltida eller
kommunistisk typ inte alls uppleves som terror utan som
vila, och att frihetskänslan då mera knyter an
till glädjen över att få vara med om att lösa
en uppgift än till lusten att göra något annat,
något avvikande.
Hur ofri känner sig författaren i en
enhetskultur, hur fri känner han sig i en splittrad
kultur? Ja, hur skulle man kunna yttra sig om
det utan att ha något jämförelsematerial? Är
det inte närmast en statistisk fråga? I vad mån
trivdes eller vantrivdes den intellektuelle
arbetaren i den katolska kyrkans hägn, i vad mån
trivs eller vantrivs han med att inordna sig
i ett verkligt eller föregivet arbete för
socialismen? Hur hade han det med feodalfursten,
som beskyddade och underhöll honom, och
med 1700-talets upplyste despot, vars hov han
gav glans åt? Hur finner han sig till rätta med
att i stället vara beroende av publiken, förlagen
och pressen? Vad skulle jag kunna ha att säga
ens om det, om jag inte vill avlägga någon
likgiltig personlig bekännelse? Ibland får man ju
även när man läser författare av Ekelöfs och
Österlings rang ett intryck av att poeter knappt
står ut ens med det lilla intrång i den
personliga friheten som mantalsskrivningen i
november utgör.
Att försöka mäta känslan av frihet under olika
tider och i olika samhällssystem är väl ungefär
lika kinkigt som att försöka jämföra rädslan
för atombomben hos oss just nu med rädslan
för hungersnöd eller pest under 1300-talet.
Visst ligger det en oerhörd ofrihet i exempelvis
världsmilitariseringen, och det är kusligt att
iaktta hur folk som säger sig tro på Gud låter
upprusta sig moraliskt för att bli mera
prick-säkra bombfällare. Men detta är såvitt jag
förstår en ofrihet som författarna delar med alla
andra människor. Och deras samveten är på
samma sätt som andra människors känsliga
eller okänsliga, blinda eller seende. Lika litet
som andra uppröres de av annat än det som
kränker deras vanesyn och fördomar. Man
behöver bara pröva dem med vad jag brukar
kalla Karin Boyes tumskruvsregel för att
komma underfund med det: "Den moraliska
indignationen är alltid komprometterande." En
del menar att spänningen mellan olika
ekonomiska intressen i det kapitalistiska samhället
ger den moderna frihetskänslan dess enda
återstående möjlighet. Andra tycker det känns
lättare att andas, när Jugoslaviens arbetare och
bönder får räta på ryggen för första gången
efter århundradens förtryck, och tycker sig se
frihetskänslans enda utväg i den socialistiska
solidaritetens arbete för en ny enhetskultur.
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
