Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Albert Camus: Ur arkiv för frågor rörande Pesten. Översättning av C. G. Bjurström och T. A. Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR ARKIV FÖR FRÅGOR RÖRANDE PESTEN
av ett dylikt förfaringssätt, ha öppnat fönstret,
torde ni undvika att ställa er i vinddragets
riktning, emedan ni i annat fall riskera att nås av
den pestsjukes rosslingar.
Besök icke heller patienterna utan att ha
ätit. Ni skulle aldrig klara er. Men ät ej för
mycket. Då skulle ni släppa efter på er
vaksamhet. Och om, trots alla dessa
försiktighetsmått, något av giftet råkat komma in i er mun,
finnes inget annat botemedel än att under hela
besöket se till att man icke sväljer sin saliv.
Den föreskriften är svårast att följa.
Ha ni nu, så gott sig göra låter, iakttagit
detta, få ni därför icke tro, att allt är klart.
Ty det gives även andra föreskrifter, alla
mycket nödvändiga när det gäller att skydda
er kropp, ehuru de snarast röra
själsbefin-nandet. En äldre författare säger: "Ingen får
vara nog oförsiktig att i en trakt, där pest
råder, vidröra något som är besmittat." Det
är så rätt, som det är sagt. Och det finnes icke
ett ställe inom oss, vilket vi icke äro i behov
av att rena, vore det så i vårt hjärtas innersta,
för att till sist försäkra oss om de få chanser
vi ha kvar. Detta gäller framför allt er, läkare,
som om möjligt komma sjukdomen ännu
närmare och som därigenom verka än mer
misstänkta. Ni måste således vara fullkomligt
mönstergilla.
För det första få ni aldrig vara rädda. Det
är icke ovanligt, att det finns soldater, som
sköta sig mycket bra, fastän de äro rädda för
kanonen. Men det kommer sig av att
kanonkulan dödar både den tappre och den
räddhågade. I krig spelar slumpen in, det gör
den så gott som ej alls, när det gäller pesten.
Fruktan förstör blodet och upphettar
kroppsvätskorna, det kunna vi läsa i vilken bok som
helst. Den disponerar oss att ta intryck av
sjukdomen, och för att kroppen skall segra
över smittan, måste själen vara stark.
Emellertid gives ingen annan fruktan än fruktan för
det yttersta slutet, eftersom ju smärtan är av
övergående natur.
Ni läkare under pesten måste således
stål-sätta er mot tanken på döden och förlika er
med den, innan ni inträda i det rike, som
pesten bereder åt denna död. Vinna ni denna
seger, skola ni segra landet över, och man skall
få se er le mitt i fasan. Kort sagt, ni behöva
en livsåskådning.
Ni bli även tvungna till återhållsamhet i allt,
något som icke betyder kyskhet, vilket skulle
vara att gå till överdrift åt andra hållet.
Vidmakthåll en förnuftig glädje, så att sorgen icke
kan vinna insteg och skämma blodvätskorna
och förbereda deras upplösning. För att något
lätta på den bestörtningens odör, som slår emot
er från den pestsjuka staden, gives det
härvidlag ingenting bättre än att nyttja vin i
avsevärda kvantiteter.
Som allmän regel: var måttlig, måttligheten
är pestens största fiende och människans
naturliga villkor. Nemesis var icke, som ni fingo
lära er i skolan, hämndens gudinna utan
måttfullhetens. Och hennes fruktansvärda slag
drabbade människorna, endast när de givit sig
oordning och förvirring i våld. Pesten är
sprungen ur överdriften. Den är själv
överdrift och kan icke styra sig. Det skola ni veta,
om ni vilja bekämpa den klarsynt. Giv icke
Thukydides rätt, när han talar om pesten i
Athen och säger, att läkarna icke voro till
någon hjälp, eftersom de i princip behandlade
det onda utan att känna till det. Farsoterna
trivas bäst i vilddjurshålornas dunkel. Bär
tankens och rättfärdighetens ljus dit in. När ni
prövat det, skola ni märka, att detta ställer sig
lättare än att låta bli att svälja ned sin saliv.
Till slut: Ni måste bli herrar över er själva.
Och till exempel veta att få den lag ni valt,
såsom föreskrift om isolering och karantän,
respekterad. En historieskrivare från Provence
berättar, att man förr i tiden, när någon av
de innestängda lyckades fly, brukade krossa
hans huvud. Något sådant skulle ni aldrig
önska. Men ni skulle aldrig heller glömma det
allmännas intresse. Ni skulle aldrig tillåta
något undantag från dessa regler, så länge
de äro tjänliga, icke ens i det fall att ert hjärta
vore enträget. Det krav, som ställes på er, är
att ni i någon mån skola glömma, vad ni äro,
3 BLM 1948 IV
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
