Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - John Hayward: Brev från London. Översättning av Åke Runnquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
BREV FRÅN LONDON
De två förnämsta tilldragelserna i den
litterära världen sedan jag skrev mitt förra
"Brev från London" är att konungen tilldelat
T. S. Eliot Order of Merit — den högsta
utmärkelse en engelsman kan erhålla — och att
sir Osbert Sitwell fått det pris på 1 000 pund
och en guldmedalj, som Sunday Times sedan
förra året utdelar för "ett synnerligen
framstående bidrag till den engelska litteraturen".
Det är för övrigt ett högst märkligt
sammanträffande att Henry James, vars personlighet
och verk för närvarande på nytt kan glädja sig
åt ett så omfattande intresse, och som också
var en bland de tolv civila innehavarna av
Order of Merit, en gång bott i samma våning
vid Themsen i Chelsea där Eliot nu bor. James
var den store landsflyktige amerikanen bland
sin generations författare, liksom Eliot är det
i sin, men när James erhöll Order of Merit
för trettiotvå år sedan, under första
världskriget, arbetade Eliot mycket mot sin vilja som
skollärare, var tjuguåtta år gammal, nästan
okänd och utan någon egen bok bakom sig.
En av hans första vänner i London var en ung
officer i gardesbrigaden, som 1918 försökte
skaffa honom en konstituering som officer.
Jag har i min ägo hans rekommendationsbrev,
daterat "Chelsea-kasernen", och jag citerar det
som ett litteraturhistoriskt kuriosum:
Mr T. S. Eliot, vilken jag känt alltsedan han kom
till England, är enligt min mening ovanligt lämpad
för att konstitueras till officersgrad. Han skulle kunna
bli en utmärkt, intelligent och energisk officer, som
skulle vinna sin trupps respekt och tillgivenhet.
Jag är också säker på att han skulle bli mycket
uppskattad av sina officerskamrater. [Undertecknat]
Osbert Sitwell. Kapten vid Gardesgrenadjärerna.
Kriget tog slut innan Eliot fått sitt
förordnande. Kapten Sitwell, som utanför littera-
turens valplatser är den mest okrigiske bland
män, hade klarat sig igenom med livet i behåll
men sårad och dekorerad med Military Cross.
Henry James var död och den aristokratiska
värld han så utmärkt, med djup inlevelse och
möjligen en liten smula avund skildrat i sina
romaner, var ohjälpligt skakad i sina
grundvalar. Medan den föga uppmärksammade
författaren till "Prufrock and Other Poems"
lyckades få plats på en bank i London City
återvände den unge militären till sagda skakade
värld som arvtagare till ett baronetskap. Han
återvände till fäderneärvda egendomar och
ett storslaget corps-de-logi inom synhåll från
Sheffields gnistrande smältugnar, till ett slott
i Italien och till ett civiliserat sätt att leva, som
man drömde om snarare än förmådde
realisera under mellankrigstidens sociala
omvälvningar. I konstens och litteraturens värld
pågick också en revolution, som brutit ut i
Frankrike, ehuru dess följder vid den tiden ännu
inte var direkt skönjbara. Banktjänstemannen,
som efter kontorstid skrev på "The Waste
Land", och den demobiliserade officeren, som
stöddes i sina ansträngningar av en syster och
en yngre bror, var båda utsedda av ödet att,
var på sitt vis, bli ledare för denna revolutions
främsta stöttrupper.
På den tiden gick jag fortfarande i skolan.
Jag hade ännu inte hört talas om T. S. Eliot,
som då var okänd utanför det lilla
"Blooms-burykotteriet", men namnen på "Sitwellarna"
— Edith, Osbert och Sacheverell — hade
trängt igenom de fängelsemurar, som under
tre fjärdedelar av året isolerar eleverna i en
engelsk public school från yttervärlden.
Syskonen Sitwell var snart etablerade genom sin
sociala ställning, genom sina överraskande
metoder när det gällde att lansera sig själva
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
