Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
kollegers inställning till den "illusion av ett
tomrum", som uppstått efter kriget och där
man inte ens hade "tron på en pär-lagerkvistsk
blind och avdöd gud, som sitter nedisad i sin
himmel" och fortsatte:
En viss kategori av människor känner sig därför
nödsakade att reducera sina anspråk på människans
positiva resurser till det minsta möjliga. De skalar
i sitt behov av hållbar grund, av minsta gemensamma
nämnare undan allt som kan förefalla vara
undantag från regeln. De borrar sig ned mot de tidigare
nämnda sophögarna och tvingas därstädes leta efter
människans förnyelsemöjligheter.
För Bergman tycks dessa ligga i en tro på
Gud, ingen bergfast förvissning, bara en
envist upprepad försäkran att han måste finnas.
I "Rakel och biografvaktmästaren", det
virtuosstycke för fem personer, som inleder
"Moraliteter", träffar vi på
biografvaktmästaren Kaj, som börjar där Jack slutade:
"Vad skulle jag göra. Jag stod där i mörkret och
skräcken satt gränsle på min rygg. Då började jag
skrika på hjälp. Och eftersom jag inte hade någon
särskild att vända mig till så vände jag mig till Gud."
Och Jenny i volymens andra pjäs, "Dagen
slutar tidigt", den mest typiska moraliteten,
säger, sedan hon efter döden finner sig i
tomma, mörka intet:
"Jag tror att vi alla är mycket rädda. Det var
någon som sa att man skulle be när man kände
den rädslan. Också om man inte tror på
någonting –-Gode Gud! Du som finns i mörkret
och blåsten, hjälp mig därför att jag är en
betydelselös och rädd människa, som inte ser nånting och inte
förstår och inte tror."
Häremot invänder en kandidat Jonnsson
(tecknad med vämjelsen hos den som satt
upp pjäser inför bråkiga studentauditorier):
"Om Gud fanns skulle han inte låta det vara så
förbannat mörkt."
Men Jenny svarar:
"Jag tror inte Gud har med mörkret att göra. Jag
tror att det är vårt eget mörker helt och hållet."
"Jack hos skådespelarna", "Rakel och
biografvaktmästaren" och "Dagen slutar tidigt"
handlar alla om människor som råkar i nöd
och vänder sig till Gud som den sista
tänkbara resursen. Man får inte veta om han
hjälper, de nödställda kan bara hoppas, någon
brinnande tro finns inte bland dem. En
betydligt påtagligare realitet är då den onda
maktens hantlangare. "Djävulens folk" känner man
INGMAR BERGMAN
igen på lukten, sägs det både i "Rakel och
biografvaktmästaren" och "Dagen slutar tidigt",
och de har sina representanter i förföraren
Kaj, som bringar Rakels äktenskap till en kris
och vållar ofärd i sommaridyllen, och i "Dagen
slutar tidigt" finns den demoniske
antikvitetshandlaren Robert van Hijn, som utan att direkt
ingripa i handlingen vållar åtskillig oreda i
periferin. Båda anges uttryckligen tillhöra
djävulens anhang. De har kolleger på andra
håll hos Bergman. Teaterdirektören i "Jack
hos skådespelarna" och den fine förföraren
Viktor i filmen "Kvinna utan ansikte" sägs
båda höra dit, och man skulle nästan vilja tro
att Caligula i "Hets" och den hållningslöse
kvinnotjusaren Jack, som Ingmar Bergman
lagt in i den pjäs av Leck Fischer som blev
filmen "Kris", ja, t. o. m. den elake
hyresvärden i filmen "Det regnar på vår kärlek"
i sitt rum med alla katterna, hade ett uppdrag
nerifrån.
Ingmar Bergman har ofta beskyllts för att
stå i beroende av Hjalmar Bergman. En
bevis-lig länk dem emellan utgör Hjalmars gamla
silverpenna, som nu befinner sig i hans yngre
kollegas besittning. Någon gång kan man
kanske också ha en känsla av att pennan skriver
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
