Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
NYA
ARBETARFÖRFATTARE
Sten Strandberg: Strejken. Federativ 1948.
Helge Törnros : Kamrat i grå höst. Noveller.
Federativ 1948. 4: 50.
Vid sidan av de s. k. 40-talisterna och deras
efterföljare har på de senaste åren växt fram
rätt många nya författare, som utan
anknytning till det litterära modet velat skildra drag
i svenskt arbetarliv, antingen nuets eller
historiens. Den mest uppmärksammade av dessa,
Folke Fridell, har inlett en ny epok i svensk
arbetardiktning genom att inte bara beskriva
dramatiska segrar och nederlag i
arbetskon-flikter utan ställa monotonin och det själsliga
trycket i vardagsarbetet i förgrunden för sin
skildring.
Särskilt om man har Fridells insats i minnet
märker man att Sten Strandbergs
strejkroman likaväl kunde ha tillkommit för
tjugufem år sedan som nu. Författaren har
tillgodogjort sig den ledigare ton, som den svenska
normalberättarprosan vunnit åt sig sedan dess,
annars står hans bok på ungefär samma
konstnärliga nivå som t. ex. Ragnar Casparssons
eller Fredrik Ströms flera decennier äldre
romaner. "Strejken" mynnar ut i en
syndika-listisk kritik av det svenska folkhemmet, men
frånsett slutkapitlet fyller den väl den
marxistiska litteraturkritikens krav på "social
realism" utan alltför mycket funderingar över
den enskilda människans inre problem.
Strandberg skildrar hur arbetarrörelsen
kommer till ett brukssamhälle i Bergslagen,
hur den unge agitatorn Olav Skogsberg
organiserar en strejk för att få den oresonligt
konservative bruksägaren med på
löneförhandlingar och hur man efter mycket missmod och
många svårigheter avgår med åtminstone en
halv seger och får riksavtalet erkänt på orten,
samtidigt som strejken givit uppslaget till en
kooperativ affär. Den oförstående patronen,
den eldige unge agitatorn, den praktiske
ombudsmannen från Stockholm, arbetsgivarens
lejda spioner, mötet i en skogsbacke, som
bolaget inte vill låna ut — allt har berättats
flera gånger förut, och något nytt har inte
Sten Strandberg att säga om saken, fast han
förbundit det med en rätt fristående
kärlekshistoria. Det originella i hans roman ligger
som antytt i slutet. Uppgörelsen efter strejken
uppfyllde inte de lokala kraven utan fick rätta
sig efter LO:s i stort sedda politik, och när
Olav Skogsberg som gammal kommer tillbaka
till sin hemtrakt hyser han fortfarande tvivel
på centraldirigeringens välsignelser. Han måste
visserligen medge att det sociala uppsvinget
varit enormt, men håller ändå fast vid tanken
att lokal produktionskooperation efter
syndika-lismens princip skulle givit bättre resultat.
Helge Törnros har varit diversearbetare
under trettiotalets krisår och senare givit ut
ett par barnböcker. "Kamrat i grå höst" är
en liten novellsamling, som huvudsakligen
skildrar personer på sidan om det s. k. normala
livet, krymplingar, gamlingar på undantag och
barn som är för fattiga att dra jämnt med sina
kamrater. Det är stillsamma små historier om
folk som aldrig riktigt kunnat förstå vad de
har på jorden att göra och vad livet vill med
dem, som stretar emot ibland i hopplös
vanmakt, men som alltid får ge med sig.
Helge Törnros har en mjuk och lätt stil,
som kan frambringa små fina skisser av natur
och människor, men mot äktheten i hans
"stillbilder" skär oftast en viss konstruerad
sentimentalitet i handlingen. Åke Runnquist
UNGDOMLIGT
EXPERIMENT
Törd Herne : Den ointresserade mördaren.
Bonniers 1948. 5: 50.
Denna debutroman är i mångt och mycket
en högst egenartad produkt och inte alltigenom
aptitlig. De konstruktiva dragen ha blandats
med de enbart otäcka, och samtidigt är boken
skriven i ett surrealistiskt manér, som kan föra
tanken till den förvridna och sönderbrutna
men ändå mycket konturskarpa formvärld
varmed Halmstadgruppen gjort oss bekanta.
Mardrömsrealismen hos Kafka tycks vara en annan
av den särdeles beläste unge författarens
förebilder — huvudpersonernas eller de båda
del-jagens benämnande med bokstäverna U. och
F. (utropstecken och frågetecken) samt det
skuldmotiv, som utgör ett genomgående tema
i berättelsen, förete också uppenbara
anknytningar åt det hållet. Miljön är en
internatskola för föräldralösa barn av obestämt kristen
färg; det förefaller, som om författaren rört
ihop frireligiösa drag med katolska, och som
om man hade rätt att däri se en blandning av
självupplevelse och litteraturintryck. I vilket
fall som helst har den skildrats med de våld-
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
