- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
313

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Nytt från Frankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NYTT FRÅN FRANKRIKE

De beryktade "existentialistiska" barerna i Mégève
och Paris, "Le Tabou", har velat visa sitt intresse för
litteraturen genom att stifta ett gemensamt romanpris.
I valet mellan tvåhundra insända manuskript anslöt
sig Mégève till "Qui n’entend qu’une cloche..." av
Jean Schetting, under det att Paris korade Sally Mara’s
"Ön est toujours trop bon avec les femmes", en
översättning av en hittills okänd irländsk författarinna.
Det var dock en ulv i fårakläder, om man så kan säga
om en roman vars främsta förtjänst är dess ohämmade
våldsamhet, och Sally Mara lär inte vara någon annan
än Raymond Queneau som säkerligen har fått sig ett
gott skratt. En annan pseudonym har avslöjat sin rätta
identitet, fast det verkliga förhållandet länge kunnat
anas. Boris Vian som "översatt" de Millerimiterade
närmast obscena romanerna "J’irai cracher sur vos
tombes..." och "Les mörts ont tous la mëme peau"
av den mystiske amerikanen Sullivan, har nu påtagit
sig själv författarskapet inför publikframgången med
"J’irai cracher sur vos tombes..." som nu visst skall
bli en pjäs, hur det nu skall gå till.

Det är inte ofta förläggarna får pris för att de ger
ut bra böcker, man brukar anse att de inte behöver
någon ekonomisk uppmuntran. Plon’s förlag har
emellertid fått "Prix du club du livré du mois" av en
belgisk bokklubb för Germaine Beaumont’s roman "La
roue d’infortune".

De intellektuella franska kretsarna har med oro
betraktat ett för franska förhållanden nytt bruk som
kommit i ropet efter kriget. En del förlag — främst
Artème Fayard som dock är ett gammalt, solitt förlag
— och tidskrifter har tagit sig för att ge ut de
klassiska mästerverken i s. k. kondenserad form, helst med
bilder. Detta förfaringssätt som uppenbart inspirerats
av amerikanska förebilder, som Readers Digest, är i
själva verket en upprörande vandalisering och
stympning av hela den franska kulturen. Balzac’s, Flaubert’s,
Prévost’s mästerverk förvandlas till serier i stil med
Kalle Anka eller med "filmromanerna" i veckopressen.
Denis de Rougement, Bérard Bauer, Edmond Humeau
m. fi. har kraftigt protesterat mot dylika företag.

Den fara de kondenserade upplagorna utsätter
litteraturen för har därför fått många att med
tillfredsställelse hälsa den nya lag som Nationalförsamlingen
den 13 februari antagit, enligt vilken förlagen ålägges
betala en tantiem på 6 % på de klassiska verken. De
på detta sätt influtna medlen skall delas upp mellan
Société des gens de lettres och en Caisse nationale des
lettres, och skall användas till de nu levande
författarnas fromma. I avvaktan på att lagen sanktioneras av

den Rådgivande församlingen, har förläggarna och
med dem en rad kända författare, vilka inte tillhör
La Société des gens de lettres, Gide, Sartre, Malraux
m. fi. protesterat mot denna nya börda som kommer
att ytterligare tynga de franska förlagen. Man
framhåller att billighetsupplagorna av stora författare
kommer att bli omöjliga att utföra, att översättningar av
klassiska utländska texter kommer att ställa sig
orimligt dyra, att alla upplagor som omfattar urval, förord
eller kritiska noter av någon nu levande auktoritet på
området kommer att få bära dubbel
författarrätts-börda. Det mest vägande motargumentet torde dock
vara att de franska förlagen kommer att vara
missgynnade i konkurrensen med utländska, schweiziska,
belgiska eller kanadensiska, förlag vilka kommer att
kunna fortsätta att trycka Balzac, Racine eller
Stend-hal utan att betala författararvode. Man kan också
fråga sig om det är rätta ögonblicket att ytterligare
skattebelägga de franska förlagen som kämpar med
stora svårigheter, icke minst på grund av den mängd
olika skatter som redan tidigare pålagts dem.

Den franska tidskriftsfloran har sedan krigets slut
mera liknat en djungel än en välansad "jardin à la
frangaise". Många tidskrifter utkommer nu med långa
mellanrum och då och då försvinner någon av dem
helt från marknaden. Efter Conjluences och Arche är
det nu Poésie 47 som tvingats ge upp. Grundad av
Pierre Seghers under det första krigsåret har den varit
en av de mest intressanta och bäst redigerade
litterära tidskrifterna i Frankrike. Grundaren, själv
diktare, har genom ett oegennyttigt arbete burit fram
nästan hela den nya generation av diktare Frankrike i
dag äger. Det är med djupt beklagande man erfar att
Poésie 47 nu utkommit med sitt sista nummer.

Men dör den ena tidskriften växer det omedelbart
fram en ny. Förlaget La Table Ronde har övergivit de
luxuösa tidskrifter de under ett par år utgivit med två
eller fyra nummer om året, och lancerar nu en
månatlig tidskrift med samma namn som förlaget: La Table
Ronde. I det första numret medarbetar Mauriac,
Ca-mus, Paulhan, Thierry Maulnier, i det andra Mauriac,
Maulnier, Roger Caillois.

I tidskriften medarbetar även författare vilkas
hållning under kriget varit föremål för viss kritik: Marcel
Jouhandeau och Montherlant. I anledning härav har
Mauriac uteslutits av Le Comité National des
Ecri-vains, som han själv var med om att grunda.
Tidskriften, som på grund av sin liberala inställning betraktas
som en reaktionens högborg, är föremål för häftiga
anfall av den kommunistiska Lettres franqaises. Paulhan
gör i det första numret av La Table Ronde upp med

313

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free