Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Josef Kjellgren
avled den 8 april efter en lång sjukdom, fyrtio
år gammal. Därmed slogs en ny lucka i det led
av arbetarförfattare, som betytt så mycket för
svensk litteratur de senaste decennierna — en
annan uppkom ju när Rudolf Värnlund dog
för ett par år sedan. Både Kjellgren och
Värnlund, hans vän och läromästare under ett tidigt
skede, var av olika skäl tysta de sista åren av
sitt liv, åtminstone i så måtto som deras namn
knappast alls förekom på förlagens
nyhetslistor. De tillhörde båda de förbisedda, ingen
av dem vann under sin livstid ett erkännande
som svarade mot de insatser han gjort, och
ingen fick njuta frukterna av den
högkonjunktur i bokvärlden, som de sista åren hjälpt
flera jämnåriga kamrater till något försenade
publikgenombrott. Deras avtagande
produktivitet var så mycket sorgligare som bägge två
strax innan de tystnade gav ut några av sina
bästa romaner — Värnlunds "Man bygger ett
hus" och Kjellgrens böcker om S/S Smaragden.
Båda verken skildrar kollektiv, i ena fallet
de människor som sysselsätts på ett husbygge,
i det andra folket på en gammal lasttramp.
Josef Kjellgren har i novellsamlingen "Skott
i vattenlinjen" gett vackra vittnesbörd om hur
djupt han känt samhörigheten med sina
arbetskamrater, hur deras lott sysselsatt honom till
och med i drömmen. Intresset för
medmänniskorna på arbetsplatsen går också igen i
nästan alla Kjellgrens böcker, i de dikter
varmed han debuterade i "Fem unga", i
samlingarna "Fyrsken" och "Occident", i
novellerna "Skott i vattenlinjen", i dramat "Okänd
svensk soldat" och i de längre berättelserna
"Människor kring en bro", "Smaragden",
"Guldkedjan" och "Kamratskap mellan män".
(Detta är huvuddelen av hans produktion, som
dessutom består av tre reseskildringar och två
pojkböcker.)
Kjellgren, som redan vid tio års ålder kom
ut som yngste man på en kanalpråm, försökte
sig i åtskilliga yrken. Längsta tiden tycks han
dock ha vistats på sjön — innan sjukdomen
gjorde det omöjligt — och efter min mening
är också hans bästa saker de som hämtar sitt
motiv från sjömanslivet. Hans mest kända bok
är väl "Människor kring en bro", som väckte
uppmärksamhet därför att den 1935 vann pris
i en tävlan om den bästa romanen med
skildring av en yrkesmiljö, och därför att den
introducerade en delvis ny teknik, med
statistik och andra faktiska uppgifter insprängda
i berättelsen. Denna allvarliga och ärliga
skildring av ett lag varvsarbetare har dock inte
riktigt samma liv och friskhet, samma
självklarhet i tonen som romanerna om Smaragden.
Man får en god bild av den fina egenarten
i Kjellgrens skildringskonst om man jämför
honom med en annan författare, den
internationelle proletärens diktare, B. Traven. Travens
äventyrsmättade sociala indignationsromaner
lästes mycket under början av 1930-talet.
Särskild uppmärksamhet ägnades han i Fönstret,
de fem ungas speciella språkrör, och där skrev
bl. a. Kjellgren en fin dikt om honom. Det är
främst i en bok av Traven man märker
släktskapen och olikheterna, nämligen
"Dödsskeppet", som översattes till svenska i slutet
av 1920-talet. Där skildras ett landstrykarliv
likt det som Kjellgren berättar om i några av
sina första böcker, och där finns också en
ovanligt hemsk bild av livet på en upprutten
lasttramp. Bägge författarna vill angripa det
kapitalistiska systemet, i detta fall företrätt av
redarna, och bägge vill betona det
internationella proletariatets samhörighet.
Hos Kjellgren tillkommer emellertid något
annat, en känsla för vissa mänskliga
egenskaper, för personligt mod, för uppoffring och
för det kamratskap, som alstras av det gemen-
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
