Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
nog som om 40-talisterna skulle åtnjutit något
bättre kritikerstöd. En tidig svala som
Lindegrens "mannen utan väg" blev visserligen i det
närmaste ihjältigen, när den först visade sig
1942, men de som några år senare har varit
ute på liknande vägar har i regel haft
åtminstone någon tidning i ryggen, även om de
mött mycket motstånd på annat håll. Det ökade
bokintresset har ju också gjort det lättare även
för en ung, nydanande författare att finna väg
till publiken — därom vittnar de framgångar
som beskärts t. ex. Lars Ahlin, Stig Dagerman
och Axel LifFner eller det faktum att antologin
"40-talslyrik" står i begrepp att uppleva sin
fjärde upplaga efter ett och ett halvt år. ("Fem
unga" behövde däremot fjorton år för att
säljas ut.)
De fem unga tappade som bekant inte modet,
trots det något svala mottagande som beskärdes
dem. De flesta avlägsnade sig raskt från det
stadium av relativ omogenhet, som präglade
deras tidigare verk, och skaffade sig egna
profiler. Numera har de tillsammans utgivit
över hundra böcker och intar erkända
ställningar på olika litteraturområden, markerade
av stipendier, billighetsupplagor, filmer och
reportageresor. Den ende av dem, vars insats
kan sägas vara orättvist förbisedd, är Josef
Kjellgren. Han fick minst utrymme i
debutkalendern, och han fick också minsta delen
av det offentliga erkännandet, trots att hans
kamrater vid upprepade tillfällen försökt dra
fram honom i ljuset. Nästan alla hans dikter
i "Fem unga" hör till de inte alltför många
bidrag där som helt bevarat sin fräschör,
och detsamma gäller om den mesta lyriken
i "Fyrsken" och "Occident". De blygsamma
antikvariatspriserna på dessa aldrig omtryckta
böcker liksom på Kjellgrens prosavolymer
vittnar om hur litet intresset för hans
produktion för närvarande är, och åt samma håll
pekar det faktum att det knappast finns en
enda längre studie över hans verk.
Josef Kjellgrens böcker tycks ligga
undan-stuvade i en vrå av det allmänna litterära
medvetandet. Det borde vara på tiden att de
plockades fram av någon initierad person med
sinne för äkta vara — litterära skatter hör inte
till dem som bör gömmas för dagsljuset.
Ett genmäle
har influtit från författaren Vilhelm Moberg
med anledning av BLM:s kommentar i
föregående nummer till Sveriges
författareförenings ordförandeval:
Från flera håll har man fäst min
uppmärksamhet på en passus i aprilnumret av BLM
om ordförandeskiftet i Sveriges
författareförening, vari det bl. a. heter: "Föreningens vice
ordförande Arnold Ljungdal, som onekligen
genom sitt skickliga arbete inom föreningen
bäst meriterat sig för ordförandeposten,
stupade på att det var han som framlämnat den
sovjetvänliga adressen." Denna framställning
är — för att begagna det mildaste uttryck,
som här kan komma i fråga — helt och hållet
missvisande. I och för sig kunde den kanske
lämnas å sido och få stå för den vilsekomne
kommentatorns egen räkning. Det föreligger
emellertid risk för att hans vanföreställningar
om ordförandevalet i föreningen kan utnyttjas
som material för mytbildning om politisk
förföljelse i samband med detsamma. Det har
därför synts undertecknad angeläget med ett
tillrättaläggande genom en kort redogörelse
för fakta i saken.
Vid föreningens höstmöte den 28 november
1947 riktade jag en fråga till styrelsen rörande
dess ställning till spörsmålet om de svenska
författarnas yttrandefrihet. Interpellationen
var närmast föranledd av det faktum, att ryske
ambassadören i Stockholm gjort en
framställning till U. D. i avsikt att förhindra en av
föreningens medlemmar att bruka det fria ordet
i den svenska radion. Svaret blev klart och
otvetydigt — jag citerar föreningens protokoll
av den 28 november: "Vice ordföranden
genmälde på styrelsens vägnar att den ej ansåg sig
ha anledning att blanda sig i
föreningsmedlemmarnas enskilda angelägenheter."
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
