Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - John Landquist: Grymheten och samtiden - C. G. Bjurström: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN PARIS
Begäret till grymhet är en giftig sjö i
människolivet, som stiger genom tillflödet av
alla antipatiska affekter: den ohämmade
maktlystnaden och maktnjutningen, förtryckarens
skräck, den förtrycktes hat, den förolämpades
hämndbegär. Den är grundad på en primitiv
tendens, men den näres av många
tillkommande motiv. Härav framgår också
möjligheten att mota den. Den kan med framgång
bekämpas genom en sanering av
människolivet, som hindrar anhopningen av antipatiska
affekter.
Jag nämner några sådana metoder.
Djurplågeriet, som är grymhetens barndomsskola,
bör på intet sätt tolereras. Diktaturerna, som
äro grymhetens högskola, måste oavlåtligen
bekämpas, ty de medföra en katastrofal
nedgång i kultur och humanitet. Den som inte
godkänner det enskilda människovärdet, kan
inte heller ha intresse att avvärj a den enskildes
lidanden. Alla reformer, som lätta betrycktas
lott, äro också ägnade att minska grymheten i
den mån de hindra uppsamlingen av hatets och
avundens grymhetstendenser. Härtill kommer
den odling av de sympatiska känslorna, som
goda exempel och bibringandet av moraliska
föreställningar ge.
Dessa föreställningar äro uttryck för släktets
långa erfarenhet och för de tendenser till livets
skydd, som spontant växa inom livet självt.
Viljan till liv står sålunda själv inför ett val:
inte mellan en dödsdrift och en vilja till
fortsatt liv men mellan en kort syn och en syn av
vidare spännvidd: mellan maktbegärets
kortsynta drift att förtrampa och triumfera, vars
resultat blir ömsesidig förstörelse, och det
långtskådande intresse, som vill skydda
människolivet även bortom den egna fronten och
bortom nuets strider. Denna konflikt mellan
den korta synen och den långa är den
egentliga världsstriden.
C. G. BJURSTRÖM
BREV FRÅN PARIS
Existentialismen hälsades vid sitt första
framträdande med en entusiasm som i
välmenande iver sammanförde Camus, Anouilh
och Sartre under samma baner. Att de två
första inte är att räkna bland existentialisterna
är sedan länge uppenbart, och den tredje,
Jean-Paul Saktre, möter allt större motstånd. Hans
läror har angripits av olika filosofer, många
ryggar tillbaka för det sjukliga drag man anser
sig kunna urskilja i hans verk. Sartre, som
aldrig varit profet i sitt eget land, har nu även
utomlands tilldelats en något blygsammare roll.
Och dock torde det just vara profetens roll
han eftersträvar, och även om man menar att
han är en falsk profet kan man inte undgå att
erkänna hans betydelse för vår tids
intellektuella liv. I sin artikelserie "Qu’est-ce que
la littérature?" framhåller han nödvändigheten
för den moderna författaren att genom en
mångsidig verksamhet söka skapa sig en fast
sammansvetsad krets av anhängare. Och han
har också satt sina planer i verket. Han har
uppträtt i alla skepnader: romanförfattare,
litteraturkritiker, konstkritiker, dramatiker,
filosof, radiotalare, filmförfattare, och nu senast
har han till och med grundat ett politiskt parti.
Men vilket forum han än har valt har han
alltid varit den store själafångaren som i
rastlös iver kastat ut sina nät. Det sista nätet är
pjäsen "Les Mains Sales", och i det har han
nog fångat en del fiskar som han inte riktigt
vet vad han skall göra med.
"Les Mains Sales", som hade premiär den
3 april på Théåtre Antoine, är nämligen en
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
