Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Harry Martinson: Sex dikter - Gammalt boställe - Lidandet - Himlaspegeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEX DIKTER
Vi sitter i ett gammalt hus som utvecklingen föraktar.
Det har skonats genom att glömmas.
Och klängena omslingra allt
som i tropisk panik ju närmare hösten tränger intill.
Runtom breder sig fälten som skördarna en gång levande täckte.
Nu är de jämnhuggna fält
med döda stubbstrån av tändstickors höjd.
Lidandet
Här susar i vart gräs den stora frågan
om meningen med alla arters liv,
om livets kaster skilda från varandra.
Om du har svaret i din själ så skriv.
Här vårda trädans rödmyrstuvor glömskan,
men här med bromsars sting som enda lön
gick böjd och sårskavd under livstidsoket
en piskad oxe, snöpt till liv och kön.
Förbi av vanmakt och med korgskodd mule,
förskrämd och nedböjd under hugg och slag,
vid oket korsfäst varje stekhet sommar
bar han en enda längtan: dödens dag.
Himlaspegeln
Det förtalade månskenet som de näriga förakta
är en nattlig solkatt, den största solkatten,
en sval signal från solen som står het över Java.
Glansrundat ljus mellan granarna
lyfter sig den sfäriska spegeln,
rullar från läge till läge bland träden,
håller med varje insjö en optiskt skön seans,
en svalkad nattlig solkattslek
med dimma, kvinna, våg.
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
